De är överlevnadsmästare, säger fiskerimästare Kyösti Nousiainen om de 15 000 ålar som planterades ut i Larsmo- och Öjasjön senaste natt. Tidigare på kvällen satte han ut 10 000 ålar ut i Kyro älv.
Ålarna är cirka 10 centimeter långa och väger bara 1 gram per styck. För två år sen började vandringen till Europa. Efter 7 000 kilometer från Sargassohavet infångades ålarna i Frankrike, transporterades till England, därifrån till 4 månaders karantän i Sverige, för att efter en dagsfärd med bil hamna i Österbottniska vatten. Där släpptes de ut på grunda vatten från några styroxlådor.
Ålen är fet, säger en inte helförtjust binäringsfiskare Lars-Johan Stens i Larsmo. Det är smaken han inte gillar, däremot kan han tänka sig att ål kan bli en inkomstkälla i framtiden. Nån enstaka ål kan annars dyka upp i lakryssjan, men i stort sett är den försvunnen. Situationen är likadan i hela Europa. Det därför man nu i ett jättelikt EU-projekt planterar ut ål i många länder.
Den gräver ner sig i bottensediment under dagen, ålen är nattaktiv, berättar Birthe Wistbacka hos norra svenska Österbotten fiskeområde. Om fem år är den fångstmogen. Men hur utplanteringarna lyckas är svårt att bedöma. Det man med säkerhet vet är att de ålar som överlever hungriga gäddor och fiskande Larsmobor vandrar tillbaka till Sargassohavet om 20 år.
Midnatt rycker närmare och ålagille kommer på tal. Sånt firas i Skåne, men i Österbotten är man osäker på företeelsen. Vi får väl åka på exkursion och bekanta oss med skåningarnas sedvänjor, säger Wistbacka. Det är sånt man funderar på när solen ligger lågt och man stryker utefter stränder och släpper ut 200 små ålar var hundrade meter.
(Av Mira Myllyniemi)
