Men jag undrar om inte snöskovandring tar priset. Koli är snöskovandringens paradis. Trots att det inte är en fjällmiljö är klipporna så branta och så höga att snöskorna vinner långt över skidorna om man tänker vandra fritt i parken vintertid.
En som rör sig fritt i parken är Ilmari Martikainen. Han är trädgårdsmästare och vildmarksguide. Trots sina fyllda 70 år rör han sig lika obehindrat som en bergsget. Han ger mig instruktioner hur man kommer upp för bergsknallarna. Man ska hacka in tårna i snön så att det blir en slags trappa. Kan man tekniken är det nästan euforiskt att ta sig upp för ställen som annars kunde vara omöjliga.
Att komma ner för klipporna är en annan femma. Ilmari har en suverän telemarkstil och glider lätt ner för branterna. Min stil är mera rutschliknande. Antingen landar jag på baken eller kommer med näsan före. I den brantaste backen tar Ilmari av sig snöskorna och åker ner på byxbacken. Mitt livs längsta byxbakåk gör jag främst med huvudet före då jag rumlar ner för berget.
Belöningen nedanför berget är en isgrotta. Den bildas på samma ställe varje år eftersom det rinner vatten längs med berget och droppar ner i form av istappar där lutningen blir negativ.
Koli ligger i östra Finland mellan Joensuu, Kuopio och Lieksa. Nationalparken är ganska liten. Den är bara cirka 15 - 20 km lång och 3 km bred och blev nationalpark först 1996. Långt innan dess har Koli varit nationallandskap och lockat till sig hela den finska konstnärseliten i början av 1900-talet. Det kan man förstå för då jag står på toppen av Ukko-Koli eller Paha-Koli och ser runt på alla snötyngda granar och det dramatiska landskapet så är det som att betrakta en tavla. Ilmari som har bott i Koli hela sitt liv tycker själv att det är vackert.
Förutom isgrottor finns det också andra grottor som man kan besöka främst på sommaren. De har formats under istiden. Då isen smalt drog den med sig flyttblock som har fallit i högar och bildat grottor.
/ Elisabeth
På Forsstyrelsens hemsida finns också information alla nationalparker i Finland.