Om du har oturen att få försäljarens sista gran med tjock stam och få grenar har Jim ett bra tips för hur du tätar till den. Jim visar också hur du gör traditionella marschaller av vedklabbar.
Fixa till en idealgran
Om den julgran man får tag i inte motsvarar idealgranen så är loppet inte kört. Det går nämligen att göra ett kosmetiskt ingrepp på granen. Man kan få granen att se ut som man vill med några enkla knep. Man kan frisera granen genom att klippa av kvistar så att de blir jämna och man kan och borra in fler kvistar på ställen där det känns glest.
Det första är ju enkelt att göra med en sekatör. När man borrar in nya kvistar kan man tänka på att de nya kvistarna skall ha liknande barr som finns på granen. Kvistarna skall barkas på den del som sticks in i granens stam. Om man har tur och stammen inte hunnit torka för mycket kan dom nya kvistarna hålla lika länge som granen.
Facklor på två sätt
Det är mycket som skall köpas och ordnas inför jul och lätt glömmer man någon viktig detalj som t ex marschaller - den lilla men dock så viktiga mysfaktorhöjaren. Ingen panik! På med skinnmössan och ut i vedlidret så ordnar det sig.
Till en traditionell jätkänkynttilä använder man oftast en trästubbe som innehåller stor mängd kåda. En sådan stubbe kan man få när barken på en tall blivit skadad att trädet dött stående. Trädet försöker reparera sig och samlar på sig stora mängder kåda.
Min ”jätkänkynttilä” gjorde jag av en stockbit som blivit över när vi sågat ut en ny dörröppning i gårdshusets stockvägg. Jag sågade 4 snitt uppifrån till ca ¾ djup. Hela stubben var ca 70 cm hög (lämnade ca 15 cm i nedre delen osågat). I skårorna satte jag björknäver och lite tidningspapper för att få fart på elden. Stocken var aningen fuktig och jag använde lite tändvätska som jag lät dra in i en halv timme. Det gjorde susen.
Den andra facklan gjorde jag av fyra kluvna vanliga torra björkvedsklabbar som jag band ihop med järntråd. Precis som när man gör upp en brasa handlar det här om att elden skall få syre. För att få ett mellanrum mellan klabbarna i den övre delen av facklan högg jag varje klabb lite konisk i nedre delen, bara en liten avfasning helt enkelt. När klabbarna var hopsatta tryckte jag ner björknäver, tidningspapper och hällde några droppar tändvätska också i dem.
Båda facklorna brann ca 1,5 timmar. ”Jätkänkynttilämodellen” rykte mer och var grövre på alla sätt och den passar bra för ”ruffigare” ställen. Den mindre facklan av björkklabbar brann försiktigare och mer städat och passar därför till mer urbana miljöer. Jag tycker att båda facklor fungerade och brann oväntat bra.
- Jim -
