TIA är en övergående störning i hjärnans eller ögats (näthinnans) blodcirkulation. TIA ger upphov till plötsliga bortfallssymptom, t.ex. förlamning av en arm eller svårighet att prata. Symptomen behöver inte hålla i sig mer än några sekunder eller minuter, men är alltid ett varningstecken. Fem procent av dem som får en TIA får en hjärninfarkt, dvs. en stroke, inom ett dygn och 10-20 procent inom tre månader.
TIA står för transitorisk ischemisk attack, d.v.s. en övergående attack till följd av syrebrist. Oftast handlar det om en liten propp som täpper till ett kärl i hjärnan eller ögat. Efter en stund hittar blodet nya vägar att försörja det drabbade området och symptomen försvinner utan att det uppstår någon bestående hjärnskada.
Symptomen vid en TIA räcker ofta bara några sekunder eller minuter och försvinner vanligen inom några timmar. Bortfallssymptom som varar upp till 24 timmar kan fortfarande bero på en övergående cirkulationsrubbning som inte lämnar några bestående spår.
Ju längre tid symptomen håller i sig desto större är dock risken att det inte handlar om en TIA, utan om en hjärninfarkt. Vid en hjärninfarkt (stroke) förorsakar syrebristen en vävnadsskada i hjärnan.
Blodproppar kan bildas i hjärnans blodkärl. Vanligare är ändå att de uppstår någon annanstans, d.v.s. i en förträngning i halspulsådern eller i hjärtat vid förmaksflimmer, och därifrån åker vidare till hjärnan.
Riskfaktorer
Riskfaktorerna för TIA är de samma som för hjärninfarkt.
Den allra vanligaste orsaken till att en blodpropp bildas i en artär är ateroskleros (”åderförkalkning”, ”åderförfettning”) . Majoriteten av de proppar som når hjärnan har sin uppkomst i en halspulsåder (arteria carotis) som är förträngd p.g.a. ateroskleros.
Riskfaktorerna för ateroskleros i halspulsådrorna är de samma som för ateroskleros i andra artärer (t.ex. kranskärlen), d.v.s. framför allt högt blodtryck, högt kolesterol, rökning och diabetes.
Ungefär en fjärdedel av propparna som når hjärnan bildas i hjärtat. Den vanligaste orsaken till att en propp uppstår i hjärtat är förmaksflimmer. Här ligger orsaken till att patienter med förmaksflimmer tar medicin som minskar risken för proppar.
Mera sällsynt är att klaffel och andra hjärtproblem ligger bakom en propp i hjärnan.
Proppar som härstammar från benens eller bäckenets vener går normalt via höger hjärthalva ut till lungorna, där de förorsakar lungemboli. Om det finns en öppning i hjärtats mellanvägg, kan en propp slinka genom till vänster hjärthalva och därifrån nå hjärnan. Detta är ovanligt men förmodligen inte alldeles sällsynt.
Risken för TIA ökar med stigande ålder.
Symptom
Symptomen vid en TIA beror på vilken del av hjärnan som blivit utan syre. De uppkommer plötsligt och kan t.ex. vara:
- Plötslig förlamning, svaghet eller känselbortfall i ena armen eller ena benet.
- Plötslig förlamning och/eller känselbortfall av nedre delen ena ansiktshalvan: Ena mungipan börjar hänga.
- Svårighet att prata eller förstå vad andra säger.
- Plötslig synförlust i ena ögat (vid en propp i näthinnans blodkärl).
- Plötslig yrsel tillsammans med dubbelseende, sväljningssvårigheter, artikulationssvårigheter eller känselbortfall eller förlamning i armar eller ben. Enbart yrsel är inte ett tecken på en TIA.
- Plötsligt bortfall av muskeltonus i benen (s.k. drop attack) tillsammans med synstörningar.
Huvudvärk brukar inte höra samman med en TIA.
Symptomen går ofta över inom några minuter eller sekunder. Även om symptomen är kortvariga ska man söka sig till sjukhus. En TIA är ett varningstecken som ska tas på största allvar.
Vad göra?
Ifall man får något av ovanstående symptom ska man genast söka sig till sjukhus, också ifall att symptomen varit kortvariga och hunnit gå om. Man ska inte själv köra bil utan ringa 112 och berätta om symtomen. Oftast blir det ambulansskjuts till sjukhuset. Ca 10 procent av alla som har haft en TIA får inom en vecka en hjärninfarkt och risken är störst de första dagarna.
Vad händer på sjukhuset?
På sjukhuset tas en datortomografi- eller magnetresonansbild av hjärnan för att hitta en eventuell infarkt eller blödning. Ifall bilden inte visar något avvikande utgår man ifrån att det verkligen rört sig om en övergående cirkulationsstörning, dvs. en TIA.
Med en ultraljusundersökning av halspulsådrorna ser man om dessa är förträngda. Man tar också ett EKG och en röntgenbild av hjärta och lungor.
Ifall man misstänker att proppen kommit från vensidan undersöks benets och bäckenets vener med ultraljud. Man gör också en ultraljudsundersökning av hjärtat, för att hitta en eventuell öppning i hjärtats mellanvägg, genom vilken en propp kan ha slunkit från höger till vänster hjärthalva.
På sjukhuset tas också en del blodprov, där man kontrollerar bl.a. trombocyter, blodfetter och blodsocker. Detta ger läkaren en uppfattning om vilka patientens riskfaktorer är och hur de ska behandlas.
Hos alla patienter påbörjas genast medicinering (oftast antingen en kombination av acetylsalicylsyra och dipyridamol eller klopidogrel) för att minska risken för ytterligare blodproppar. Efter att den bakomliggande orsaken klarnat bestäms sedan vidare behandling.
Om proppen haft sitt ursprung i ett aterosklerotiskt blodkärl i halsen, fortsätter man den ovan nämnda medicineringen. Dessutom ges mediciner för att sänka kolesterolet och ofta också blodtrycket. Ifall patienten röker uppmanas han att sluta. En fettsnål diet, viktminskning och motion minskar risken för nya proppar. Ibland upptäcks diabetes i samband med en TIA och då ska den också skötas.
Om halspulsåderkärlen är förträngda kan de i många fall öppnas kirurgiskt, särkilt om patientens ålder inte utgör ett hinder för operation. En operation anses befogad om förträngningen är mellan 70 och 99 procent, det inte finns värre förträngningar i hjärnans blodkärl och om patienten i övrigt klarar av en operation.
Ifall man upptäcker ett förmaksflimmer eller ett klaffel får patienten antikoagulansbehandling, först i form av heparinsprutor och sedan med warfarin eller dabigatran i tablettform, för att förhindra att nya proppar uppstår i hjärtat. Om patienten bara har förträngning i halspulsådern men inget flimmer används antikoagulans i regel inte.
Fastän de egentliga symptomen har försvunnit kan det ta en tid innan man känner sig som sig själv efter en TIA. Ofta är patienten trött efter en TIA, men tröttheter går om.
Ifall man fortsätter att känna av något bortfallssymptom ska man kontakta sjukhuset på nytt eller ringa 112.
Efter en TIA rekommenderas det att man inte kör bil den närmaste månaden.
De medicinska råden på denna webbplats är riktgivande. Kontakta alltid hälsovården ifall du oroar dig för din hälsa.
