I sommarserien ”Det var en gång…” packar vi den här veckan iväg oss till den Lönnbergska kappsäcksfabriken i Karis. Hattaskar, bälten, symaskinslådor, ryggsäckar och kappsäckar producerades på fabriken som i tiderna var landets äldsta och största inom sitt verksamhetsområde.
Kappsäcksfabriken grundades år 1924 på Hindersgatan i Kila by i Karis av Karl Artur Lönnberg. I början anställdes endast ett fåtal personer som producerade sadeldon.
År 1938 inledde Lönnberg byggandet av det nya fabrikshuset på Elin Kurcksgatan, som numera inhyser Raseborgs tekniska central och en del av musikinstitutet Raseborg. Huset kallas är också känt under namnet Lönnbergska fastigheten.
36 000 kappsäckar i året
Rut Rolin och Maj Alm är en av de få som fortfarande minns tiden på kappsäcksfabriken, eller reseeffektfabriken som den också hette.
Rolin började arbeta på kappsäcksfabriken år 1951, då Kalle Lönnberg fortfarande arbetade som chef. Hennes jobb gick ut på att göra träramar, packa och putsa kappsäckar.
Maj Alm började arbeta på fabriken år 1975. Hennes jobb gick till största delen ut på att limma symaskinsväskor, som var en av kappsäcksfabrikens mest sålda produkter.
- Vi arbetade mycket övertid, det var jobbigt men trevlig.
Symaskinsväskorna bland annat limmades, klipptes och manglade, minns Maj. Alla på fabriken gjorde nästan någonting med väskan innan den blev färdig.
Maj Alm berättar att kappsäckarna inte var lika stöttåliga som idag, men slitage höll de bra. Själv har hon kvar en röd stor kappsäck och en annan av mindre modell för barn.
Möllers arga häst Musti
De färdiga kappsäckarna kördes från fabriken till tågstationen med Möller, en person som Karispojkarna under den tiden väl kände till. Johan Lönnberg är en av dem som minns Möller och hans häst.
- Musti var alltid arg, ingen annan än Möller själv fick gå nära honom, skrattar han.
Trots det var det alla pojkars dröm att få åka med Möller och Musti till stationen, berättar Johan.
Avslutades år 1980
Karl Artur Lönnbergs dotter Carita Lönnberg, tog över som chef efter sin fars död. I många år hann hon hålla i trådarna innan hon år 1980 fattade det svåra beslutet om att fabriken skulle stängas. Den billiga importen av nya väskmodeller av plast bidrog till att verksamheten inte längre lönade sig.
Filmklippet innehåller Johan Lönnbergs fotografier.
