Start
Artikeln är över 11 år gammal

Lustgas som bedövningsmedel

En lustgasmolekyl.
Bild: Ben Mills.

På 1800-talet började läkarna mer och mer intressera sig för smärtfria operationer och många olika modeller prövades. Henry Hill Hickman var en av de första att föreslå smärtfria operationer. Han experimenterade mycket med koldioxid, som ibland fungerade riktigt bra. Patienterna blev oftast lugnare, men ibland kunde de få panikattacker och om de hade fått i sig för mycket koldioxid så vaknade de inte alls upp efter operationen.

Man provade också med eter och kloroform. Men det var egentligen ett misstag som gjorde att man började använda lustgas.

I England hade lustgasen blivit populär som en partydrog, eftersom lustgasen gav en synnerligen njutbar upplevelse. Det fanns till och med teatrar som hade lustgaskvällar. Där kunde frivilliga pigga upp sig med att andas in en stor dos lustgas och sedan underhålla publiken då de vinglade omkring på scenen.

På en av de här föreställningarna sprang Sam Cooley omkring och jagade publiken, trots att han hade brutit sitt ben. Han satte sig utmattad bredvid tandläkaren Horace Wells, och tittade förvånat på sitt ben. Wells insåg att han kunde använda lustgas som bedövningsmedel för sina kunder. Han prövade flera gånger och var sedan redo för att visa upp den nya upptäckten för allmänheten. Men uppvisningen misslyckades, eftersom patienten fick för lite lustgas. Experimentet kallades för en humbugsaffär, och Wells blev utskrattad.

Istället blev det hans kolleger tandläkaren William Morton och läkaren Henry J. Bigelow som fick äran att göra lyckade uppvisningar och som utvecklade metoden. Och fortfarande i dag används lustgas som smärtlindring vid förlossningar och inom tandvården.

Fast historien om den utskrattade Wells slutar inte här. Han fortsatte att experimentera med andra gaser som bedövningsmedel, och provade bland annat på kloroform, men han använde det för mycket på sig själv, så att han blev beroende och i ett anfall av delirium attackerade han två damer på gatan. När han så småningom kvicknade till i fängelset insåg han vad han hade gjort och då begick han självmord, men först efter att ha bedövat sig med lite mer kloroform.

Källor:
Bryson, Bill (2012) En kortfattad historik över nästan allting. Stockholm: Månpocket.
Henry Hill Hickman http://www.general-anaesthesia.com/images/henry-hickman.html (hämtat 5.3.2013).
Horace Wells http://www.general-anaesthesia.com/images/horace-wells.html (hämtat 5.3.2013).
Nitrous Oxide http://www.general-anaesthesia.com/images/nitrous-oxide.htm (hämtat 5.3.2013).