Från Galleri Cheap Thrills på Villagatan i Eira till Vegetariska restaurangen (Kasvis) på Högbergsgatan 22 i Helsingfors och ner mot Digelius musikaffär vid Femkanten vandrade en ung man som sökte svar på de stora livsfrågorna.
Utöver jakt efter romantisk lycka eller en vettig yrkesidentitet (som fick komma senare) sysselsattes han av frågor som varken Mika Waltari, James Joyce eller Herman Hesse hade kunnat stilla.
Till slut dög inte heller de indiska vishetslärarna Swami Vivekananda eller Jeddu Krishnamurti för honom. Till takterna av bland annat Miles Davis, John Coltrane och Keith Jarrett – eller J S Bach - hade han försökt tränga ner under den glatta yta av en ockult betraktelse som tycktes ha greppat honom själv och många av hans vänner som intresserat sig för det nyandliga. Men till synes förgäves.
Tills en varm höstdag den person som var jag, något besviken efter ett personalmöte på Vegetariska Restaurangen, satte sig ner i ett öde rum och ur sitt innersta undslapp sig en överraskande bön: ”Kärlek, om Du finns, led mig!”
Sen den dagen har Jesus Kristus varit min inre passion och min muns förkunnelse. Vägen har väl inte gått spikrakt, men genom ”trial and error” kommer man ganska långt med hjälp av honom som med psalmistens ord ”leder oss på rätta vägar för sitt namns skull.” (ur Psalm 23)
I mina andakter vill jag visa på att Guds hjälp inte handlar om att förneka verkligheten, men nog om att överleva den. Självklart? Livet går ju ständigt vidare! Javisst, men genom tron på Jesus slutar det inte ens med den fysiska döden. Spännande! Ja, och här får vi av nåd vara små Guds kärleksbrev eller protesterande röster… och behöver ofta ta emot Guds ord, t ex dessa ”Var inte rädd”, ”Fatta mod” och ”Ha tro på Gud”.
