Vi har laglig rätt att förstå vad som står i texter som skrivs av myndigheterna. Ändå läggs det ner otaliga timmar på att formulera uppstyltad och obegriplig text för så har det ju alltid varit, och så skall förbli. Eller?
Jag ringer en vän som är fiskal vid Vasa hovrätt och ber honom tipsa mig om en dom som kunde läsas upp i torsdagens radioprogram om klarspråk. "Som exempel på typisk lagtext", säger jag. "Som exempel på hur obegripligt vi skriver, menar du", säger han.
Och visst är det på sätt och vis det jag är ute efter. Juridisk text är bland det mest svårtydda vi har. Långa meningar, ofta många bisatser och svår terminologi. Ändå ska våra lagar fungera som vägledning och hjälp. Något att rätta sig efter för att samhället ska fungera så bra som möjligt.
Politikerna talar inte heller alltid klarspråk trots att politiken borde vara en av våra tydligaste, mest genomskinliga konster. Som journalist stöter man ofta på begrepp och formuleringar som får en att undra vad politikern egentligen försöker dölja eller vem hen egentligen försöker övertyga.
För att nu inte tala om de otaliga gånger de där breven från FPA eller skatteförvaltningen har gett en gråa hår innan man fattat galoppen, oftast tack vare ett samtal till avsändaren.
Förstår man inte, hamnar man lätt i underläge och då försvagas ens rättssäkerhet. Klarspråk är till syvende och sist en fråga om demokrati.
Varför skriver vi komplicerade texter? En bekant som studerat retorik i Sverige har följande funderingar:
1) Av tradition – "så har man alltid skrivit, därför skriver också jag så."
2) Av försiktighet – "om jag skriver som det alltid har skrivits så kan det inte misstolkas. Och om jag nu då plötsligt ändrar mig och börjar skriva enklare och tydligare, då finns det ju risk för att något går förlorat."
3) Status – "Jag visar att jag behärskar det här sättet att skriva."
I viss mån kräver väl varje skrå sin egen terminologi och jargong – och till exempel lagtexten är på många sätt ett specialfall med sina exakthetskrav – men vi får inte låta jargongen ta över språket. Och vi måste alltid minnas vem vi riktar oss till när vi skriver.
I slutet av januari publicerades Undervisnings- och kulturministeriets handlingsprogram för att främja ett klart, tydligt och begripligt myndighetsspråk i Finland. I handlingsprogrammet framkommer bland annat att om varje statlig tjänsteman tack vare bättre texter kunde använda 10 minuter av sin dagliga arbetstid till annat arbete så skulle statsförvaltningen kunna omfördela resurser till ett värde av närmare 70 miljoner euro om året. (Tänk! På fyra år skulle man i Helsingfors ha byggt både ett nytt barnsjukhus och ett Guggenheim-museum bara genom att inom statsförvaltningen skriva enklare och tydligare texter.)
Mycket är på gång och mycket har redan hänt på klarspråksfronten sedan 1970-talet då arbetet för ett tydligare myndighetsspråk påbörjades. Men det är faktiskt så sent som för tio år sedan som paragrafen om vår lagliga rätt att förstå myndigheternas texter infördes i förvaltningslagen.
_________________________________________________________________________________________
Ge gärna exempel på myndighetstexter som fått dig att himla med ögonen, dra på munnen eller bli förbannad – eller bli glatt överraskad!
Experttimmen på torsdag (13.2) handlar om Myndighetsspråk och klarspråk. Specialforskaren Eivor Sommardahl och lagstiftningsrådet Sten Palmgren svarar på dina frågor.
Kontaktuppgifter:
Telefon: 0600 11 12 13
E-post: [email protected]
Sms: 16261 skriv Expert (mellanslag) ditt meddelande, det kostar 40 cent.
