Just nu pågår förhandlingar mellan EU och USA om ett frihandelsavtal. Det väcker starka känslor på grund av det så kallade investerarskyddet. Det betyder i praktiken att ett företag kan stämma en stat.
Tobaksjätten Philip Morris är på offensiven. Hänvisande till det så kallade investerarskyddet har bolaget stämt två stater - Australien och Uruguay – på miljardbelopp. Båda länderna har valt att förse tobaksaskarna med större varningstexter om rökningens skadeverkningar. Det tär på Philip Morris vinstmarginaler och därför stäms nu länderna; inte i allmänna domstolar utan enligt ett specialförfarande som enligt kritikerna är hemlighetsfullt och odemokratiskt.
Skiljeförfarande
Det här specialförfarandet kallas skiljeförfarande och är i sig ingenting nytt. Det nya är att procedurer av den här typen blir allt vanligare. För 20 år sedan var det bara några enstaka fall som utnyttjade den här mekanismen, som kallas ISDS (Investor State Dispute Settlement). I dagens läge talar vi redan om flera hundra ISDS-processer. Och de blir allt fler.
- ISDS betyder att ett företag kan vända sig mot staten om man anser att man har blivit felbehandlad, säger generalsekreterare Annette Magnusson på Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut.
Hon vet vad det handlar om. Skiljedomsinstitutet i Stockholm hör till de mest anlitade när företag väljer att vända sig mot enskilda stater. Men hur går det till när tvistlösningen sker via detta skiljeförfarande istället för att det sköts via det allmänna domstolsväsendet?
Rättighetskatalog för företag
- Ofta är bakgrunden den att stater ingått ett bilateralt avtal där man pratar om investeringsskydd. I avtalet finns vad man kan kalla en rättighetskatalog. Om en investerare anser att staten inte uppfyller de rättigheter som den åtagit sig kan man vända sig mot staten enligt den mekanism som finns definierad i investeringsskyddet, berättar Annette Magnusson.
Enligt henne handlar det om att företag ofta inte vill gå till en domstol i en annan stat. Skiljeförfarandet är då en neutralare plattform. Dessutom menar förespråkarna att det är snabbare och effektivare än prövning i allmän domstol. Så om det finns ett avtal med investeringsskydd kan alltså företaget vända sig t.ex. till skiljedomsinstitutet i Stockholm som har specialiserat sig på ISDS-procedurer. Motsvarigheten är att företaget skulle skicka en stämningsansökan till en allmän domstol.
Det är här skon klämmer i förhandlingarna mellan EU och USA. Många anser att det inte behövs ett särskilt investerarskydd i det planerade frihandelsavtalet. Den svenska EU-parlamentarikern Carl Schlyter är inte nådig i sin kritik av skiljeförfarandet.
Oskick
- Det här är ett oskick. Vilka andra får tillgång till specialdomstolar. Det här är inte en domstol, utan en dumstol.
Schlyter menar att ISDS-processen med skiljeförfarande inte har fungerat bra hittills. Han befarar att bara hotet om att stora företag med sina välbetalda jurister kan stämma en stat räcker. Att staterna i fruktan för att bli stämda inte vågar besluta om lagar som folk vill ha inom t.ex. miljö- och konsumentskydd.
- Det kostar så mycket att förlora en sådan process; då tar man hellre det säkra före det osäkra och låter bli att stifta lagar som kan utmanas av de multinationella företagen, säger Schlyter.
I snitt kostar en ISDS-process 8 miljoner dollar. Det handlar dels om kostnaderna för själva processen och framför allt de arvoden som betalas till ombuden, alltså juristerna.
En annan aspekt av skiljedomstolarna som får kritik är att de är hemlighetsfulla och odemokratiska. Organisationen Corporate Europé Observatory (CEO) som bevakar storföretagens lobbande i Bryssel hör till de här kritiska rösterna.
Privat domstol
- Det här systemet betyder i praktiken att man ger över makten till tre privata jurister som fattar bindande beslut. Till saken hör att de inte har en fast lön som en domare i en allmän domstol. De får betalt för varje enskilt fall; med andra ord: ju fler fall de får desto mer förtjänar de, säger Pia Eberhardt på CEO.
Vilka är det då som dömer i skiljedomstolarna?
Enligt FN-organet UNCTAD domineras den här skaran av privata jurister oftast med kopplingar till affärsvärlden. 60 procent av skiljemännen hör till den här kategorin. Det händer också att en jurist som ena dagen har varit skiljeman nästa dag kan representera ett bolag som har tytt sig till investeringsskyddet.
Vissa anlitas mer än andra. 15 skiljemän har avgjort 55 procent av de kända ISDS-fallen skriver CEO i sin rapport ”Profiting from injustice”.
Inga problem
Utrikeshandelsminister Alexander Stubb (Saml) är inte orolig för investeringsskyddet. Han menar tvärtom att det behövs och att det har skyddat finländska företag utomlands, bland annat Nokia i Indien.
Beträffande det aktuella fallet med tobaksindustrin som har stämt enskilda stater säger Stubb:
- Vi måste komma ihåg att Philip Morris fallet inte är avslutat. Och jag är av den åsikten att bolaget kommer att förlora. Vi har inte hittat några fall som inte skulle ha slutat fiffigt, säger Stubb.
Pia Eberhardt på CEO är av annan åsikt.
Uppluckrade miljökrav
- Vattenfall har stämt Tyskland om ett kolkraftverk i Hamburg. Parterna kom överens i godo och även om beslutet är hemligt så vet vi att en del av överenskommelsen gick ut på att man gav avkall på miljökrav, berättar Eberhardt, som själv är från Tyskland.
Frågan nu är om den här kontroversiella proceduren ska bakas in i frihandelsavtalet; om man ska öppna dörrarna för skiljeförfarande mellan USA och EU. EU-kommissionen har lovat att man jobbar för ett förbättrat investeringsskydd i avtalet med USA. Dessutom har kommissionen nu tagit time-out i förhandlingarna med USA just vad ISDS beträffar. Tanken är att man ska lyssna på medborgarna och medborgarorganisationer innan förhandlingarna fortsätter.
Spotlight: "Vi ses i rätten" sänds på Yle5 tisdag 18.3 kl. 20.00, repris lördag 22.3 kl. 15.45. Efter det på Arenan fram till 16.4.
Läs också: Världens största affär
