Efter att ha läst förintelselitteratur i många år besökte Sebastian Bergholm förintelselägret Auschwitz.
Jag ville uppleva det och trots att jag visste mig veta mycket om förintelsen tänkte jag att besöket kunde få mig att känna något nytt eller veta något mer. Innebörden av förintelsen var, naturligtvis, klar för mig. Det var detaljerna som överraskade.
Jag promenerade in under skylten Arbeit macht frei som jag direkt känner igen, precis som mycket annat i lägret. Jag vet vad jag har att vänta mig; montrar av hår, mördade människors väskor, fotografier av de döda. Det regnar den dagen och jag tänker på människorna på väg på tvångsarbete, hungriga, i dåliga kläder, mitt inne i historiens kanske mest ofattbara skeende. Samtidigt är Auschwitz ett museum – det är litteraturen av Elie Wiesel, Primo Levi, Chil Rajchman och många fler som fortfarande är det som på djupet fått mig att förstå vad förintelsen innebar.
Arbeit macht frei
Jag går omkring i ett av rödtegelhusen och ser ett duschrum, det vill säga ett av sanitetsutrymmena som fångarna använde. På väggen ser jag en bild av två katter som tvättar av sig som katter gör. Jag förstår inte vad jag ser. Varför har nazisterna bilder av söta katter på väggen? Hur skulle jag uppfatta bilden om jag förlorat min familj, om varje dag skulle innebära en dödskamp? Cynismen i bilden är brutal, precis som innebörden i frasen Arbeit macht frei.
Att det just är katter är också intressant i en samtida kontext då delandet av kattbilder i sociala medier är något som generera många tummar. Katter verkar representera det söta, mysiga och varma. I viss mån läser jag kattbilden med samtida ögon. Samtidigt är varje bild som påminner om mänsklighet i ett läger där, för att säga det i religiösa termer, Gud frånvarar totalt en omöjlighet.
Katterna tvättar sig och skall kanske påminna om hygien, om den arbetskraft nazisterna behövde för att kunna förverkliga sitt rike. Då man talar om nazister så för termen hygien ändå direkt tanken till rashygien, utrotning, att rena sig från de sjuka elementen i samhället.
Det finns många människor som ännu idag tänker i liknande termer. Hatar på ett liknande sätt. Det skall och bör göra jäkligt ont att se dessa katter i Auschwitz, de påminner en om det vidriga och omänskliga i den nazistiska människosynen.
Den andra bilden i samma badrum, badande barn med drag som för tankarna till fresker och antikens kroppsskildringar är nästan omöjliga att betrakta; är det inte den rätta rasens barn som bekymmerslöst tvagar sig i typ Germania? Efter utrensningarna det vill säga.
Sadistisk aspekt
Jag hade förberett mig på mycket och det som kanske var tyngst att se var strukturen som byggts upp för massutrotningen i Birkenau, förnuftets roll i förintandet. Men de två badrumsbilderna hade jag inte en aning om och hittar heller inte på nätet något om dem.
Mina analyser av dem kanske hamnar snett, är anakronistiska, men jag tycker att frågan vilken katternas funktion i Auschwitz egentligen är gott låter sig ställas. Kanske får vi syn på någon sadistisk aspekt i oss själva på samma gång?
Lasso handlar 9.9 kl. 20 och 10.9 kl. 17:25 i Yle Fem om Hakkorsets återkomst
