Alice in Chains har sålt över 20 miljoner skivor och var ett av de största banden under det tidiga 90-talet. Efter en lång paus och bortgången av bandets vokalist Layne Staley år 2002 är de tillbaka med sitt femte album, The Devil Put Dinosaurs Here. I sommar besöker de Ilosaarirock i Joensuu.
Kjell-Hell ringde upp bandets basist Mike Inez, som slumpmässigt nog råkade fylla 48 samma dag.
Kvällen innan hade gitarristen Jerry Cantrell uppmanat publiken att sjunga för Mike, något som tydligen är tradition i bandet då någon fyller år under en turné.
Mycket annat firande hinner man inte med när man reser omkring hela tiden och försöker hålla ihop cirkusen kring en rock-show av den här storleken.
Men vad gör man då under de långa timmarna då man reser från ett ställe till ett annat?
Mike har med sig en portabel ljudstudio som han använder för att banda in nya låtidéer med.
- Vi håller allting mycket enkelt. Så länge alla fyra dyker upp på spelningen och skapar oväsen är vi nöjda. Vi inser att vi inte är här för att bota cancer, tyvärr. Vi älskar bara att spela musik tillsammans, ännu efter alla dessa år.
- Speciellt under en 18 månader lång turné kan man lätt bli deprimerad om man tappar gnistan på vägen, men vi älskar verkligen musiken och det vi gör. Det tror jag att är den största hemligheten bakom att vi fortfarande håller ihop.
Lyssnaren har fått ett större ansvar
Tiderna har ändrats en del under tiden Alice in Chains varit aktiva. Nuförtiden kan man enkelt banda in musik även då man är på turné.
Också att lyssna på musik har utvecklats sedan bandet startade i och med digitaliseringen. Att köpa en skiva och ha den i fysisk form på cd eller vinyl är inte längre en självklarhet.
Mike själv har en stor skivsamling och lyssnar fortfarande helst på vinyler då han är hemma.
- Jag tycker att man som lyssnare idag har ett större ansvar för sin musikupplevelse. Man får leta efter skivor och skivbutiker. Jag har nog också musik med mig i digital form när jag reser runt, men jag är jätte glad över att vinylen och skivspelaren blir allt populärare igen.
Nya låtar med gammalt sound
Alice in Chains har släppt sitt andra album sedan den långa pausen mellan år 1996 och 2005. År 2009 kom skivan Black Gives Way to Blue. Man kunde tänka sig att det fanns en hel del gamla låtidéer som nu fick chansen att förverkligas, men så är inte fallet med det här bandet.
- Vi tittar aldrig bakåt. Alla skivor är en stämpel över just den tiden och det stället vi befann oss i då. Vi vill inte vara ett arv från en svunnen tid och spelar gärna så mycket nytt vi kan under våra spelningar. Det är klart att vi också spelar lite gammalt och det är oftast valet av gamla låtar som skapar de största konflikterna inom bandet.
Låtarna må vara nya, men soundet är fortfarande samma som det var för 20 år sedan.
- Jag använder fortfarande samma två baser som jag fick av Ozzy Osbourne år 1990, och Jerry använder samma gitarrer han spelade med då. Efter att ha rest flera gånger runt jorden och spelat med samma killar och samma instrument hundratals och åter hundratals spelningar känns det väldigt bekant och hemma att plugga i gitarrerna och dra en gammal låt.
Att ha möjligheten att resa omkring och spela sin musik är inte något Mike tar för givet och han är jätte tacksam över att människor fortfarande vill höra Alice in Chains på konserter. Han ser fram emot att få besöka Finland igen i sommar.
Visst hör man att singeln Voices kommer från samma källa som 90-talets Alice in Chains-hits?
