Ett hundratal räddningsarbetare fortsätter med försöken att få ut den skadade grottforskaren ur Riesending-grottan i södra Tyskland, tio dagar efter olyckan. De trånga passagerna har försvårat arbetet med att få ut den cirka hundra kilo tunga båren.
Grottforskaren Johann Westhauser fick skador i bröst och huvud i ett stenras inne i Riesending-grottan den åttonde juni. Orsaken till att räddningsoperationen har varit så långsam är att grottsystemet är mycket svårframkomligt.
Vägen från olycksplatsen fram till grottmynningen består av branta, vertikala schakt och smala tunnlar, så den hundrakilo tunga båren måste ömsom hissas upp med hjälp av linor och ömsom baxas fram.
Den skadade forskaren ligger nedbäddad i en sovsäck på en bår. Temperaturen inne i grottan kan stundom sjunka till bara tre grader, så det är viktigt att båren hålls torr. Räddningsarbetet försvåras ytterligare av att patienten måste flyttas mycket försiktigt.
- Man måste komma ihåg att han får intensivvård, så han måste behandlas lika försiktigt som ett okokt ägg, säger Stefan Schneider som är talesman för räddningsteamet.
Mannen får intensivvård inne i grottan
Det finns hela tiden åtminstone en läkare vid hans sida, och förutom näringsrik mat som bananer och müsli så får han också dropp.
- Med tanke på omständigheterna mår han bra, säger Schneider.
Räddningsarbetarna hoppas få ut forskaren på torsdagen eller senast på fredagen. Riesending, som ligger nära gränsen till Österrike, är det djupaste grottsystemet i Tyskland. Den är 1 148 meter djup och sträcker sig över 19 kilometer under marken.
Det är en av de svåraste grottorna i Europa att ta sig fram i. Johann Westhauser var med och upptäckte grottan år 1995.
