Kaos har präglat Libyen ända sedan diktatorn Muammar Gaddaffi störtades för tre år sedan. Den arabiska våren hade motsatt effekt än man hade hoppats på och libyerna sätter nu sitt hopp till dagens parlamentsval.
Det var år 2011 som Gaddaffi störtades i ett Natostött uppror. Och glädjen var stor när libyerna i juli år 2012 fick välja ett nytt parlament i landets första fria val.
Men demokratin som libyerna så starkt hoppades på har uteblivit. Det islamistdominerade parlamentet har anklagats för att ha roffat åt sig makt. Men har inte ens klarat av att få till stånd grundläggande lagstiftning. En våldsam politisk maktkamp pågår mellan liberaler och islamister. Ett exempel på det är att Libyen i maj hade två premiärministrar samtidigt, tills högsta domstolen avgjorde grälet.
Samtidigt har tungt beväpnad milis, som var med om att störta Gaddaffi, blivit den största maktfaktorn i landet.
På grund av det politiska grälet och en svag militär och polis har miliserna tagit kontroll över stora delar av Libyen och strider om inflytandet över den för landet så viktiga oljan. Och på grund av striderna har oljeexportsiffrorna rasat.
Västländerna lät Libyen sköta sina egna problem
Libyen befinner sig i det här kaoset delvis på grund av att västländerna i princip lämnade landet åt sitt öde efter Natooperationen när Gaddaffi störtades. Det säger Wolfgang Mühlberger, forskare vid Utrikespolitiska institutet.
-Efter den lyckade Natooperationen borde västländerna genast ha satsat på fredsbyggande aktiviteter. De borde ha avväpnat milisen och integrerat den på nytt i det libyska samhället för att undvika att den blev en politisk faktor, vilket nu har hänt, säger Mühlberger.
-Västländerna var gladeligen med om att störta Gaddaffi, men väntade alldeles för länge med att stöda Libyen efteråt eller aktivt jobba för stabilitet i landet.
För att göra läget i landet ännu mer komplicerat har en före detta general, Khalifa Haftar, plötsligt dykt upp och tagit som sin uppgift att bekämpa islamistiska miliser. Haftar hade en ledande roll i upproret mot Gaddaffi år 2011.
Tillsammans med sin egen väpnade grupp, Nationella armén, strider Haftar nu mot islamister i Benghazi i nordöstra Libyen. Haftar har lovat att fortsätta striderna tills området är rensat.Tiotals människor har dödats i striderna under de senaste veckorna.
På grund av Haftar har den libyska armén försvagats ytterligare. Flera officerare och soldater har deserterat för att strida vid hans sida.
Haftar maktdriven person
De libyska myndigheterna anklagar Haftar för att planera en kupp.
-Haftar har kommit med vissa kommentarer som får en att undra om hans mål är att ta makten, säger Wolfgang Mühlberger, forskare vid Utrikespolitiska institutet.
-Han är känd för att att vara en mycket maktdriven person och han har säkerligen viljan att bli president eller en dylik beslutsfattare i framtiden.
Vad han nu gör är att han förbereder terrängen och testar lite för att se hur mycket stöd han har hos armén och hur han kan bilda koalitioner med andra stora miliser.
-Samtidigt är det ändå med parlamentsvalet nu och ett nytt parlament lite svårare för honom att iscensätta en kupp.
Oron är nu ändå stor för att Libyen står på randen till ett inbördeskrig.
Men Wolfgang Mühlberger säger att parlamentsvalet minskar risken för ett inbördeskrig.
-Det viktigaste för det nya parlamentet är att få till stånd en ny grundlag, en bred politisk överenskommelse mellan miliser, de libyska stammarna, och makthavarna. Sen kan man ta nästa steg och stifta lagar som miliserna måste följa.
Enligt Mühlberger är miliserna redo till förhandlingar bara de känner att deras krav respekteras. Bland annat vill miliserna vara med och forma politiken i Libyen och se till att alla före detta Gaddaffi-anhängare exkluderas ur politiken.
Det kan ändå räcka upp till tre år innan man får till stånd en ny grundlag i Libyen och mycket kan hända under den tiden.
Och enlig vissa bedömare kommer valet inte alls att leda till fred, utan till ökat kaos när en del miliser vägrar godkänna valresultatet.
Men för libyerna är parlamentsvalet just nu den bästa chansen till stabilitet i landet.
