Förr i tiden kunde artister sätta heder i att ge ut ”synthfria” album. Maskiner som del av den musikaliska processen var fusk, man "spelade inte själv". Idag är de elektroniska sounden så självklara i popmusik att bara puritaner och rockpoliser bryr sig om att opponera sig mot dem som del av det musikaliska hantverket.
Den elektroniska musiken har lite olika rötter. Ofta tog den form i gråa västtyska och engelska städer, i marginalen och på konstskolor, bland annat.
I en elektronisk afton i Radio Vega spelar Sebastian Bergholm klassiska elektroniska låtar som Der Musolini av DAF, Neuschnee av Neu! och No Escape av Cabaret Voltaire. Programmet bjuder också på feministiska artister som The Knife, Le Tigre och Chicks on Speed och nittiotals nostalgikerna kan dansa till The Orb och Underworld, för att nämna några exempel. Men varför nöja sig med några exempel då man kan rabbla upp alla artister.
Här kommer de:
Alexander Hacke: Marschmusik
DAF: Der Mussolini
Neu!: Neuschnee
Islaja: Chaos pilot
Gudrun Gut: Move me
Chicks on speed: Kaltes klares wasser
Cabaret Voltaire: No escape
Kim Ki O: Insan insan
Yasmine Hamdan: Samar (skweee version)
Rigas: I wish I was clean
Barry Andrewsin Disko: Talitintti
Rinneradio: Green lite
Underworld: Rez
The Orb: Little fluffy clouds
Mount Kimbie (ft.King Krule): You took your time
The Knife: We share our mothers healt
I break Horses: Faith
St Vincent: Rattlesnake
John Maus: Quantum Leap
Le Tigre: Bang bang
Grenier meets Archie Pelago: Hyperion
Samuli Kemppi: Suunta
