I ett tält spelar upprymda barn bredspel och kort och har det roligt i största allmänhet. Tältet fungerar som den enda lekplatsen i en barackby som inhyser ungefär tusen människor.
Det är svårt att föreställa sig att många av de glada barnen har upplevt svåra trauman. Deras hem förstördes när en kraftig jordbävning skakade avlägsna bergstrakter i det sydvästliga landskapet Sichuan i fjol. Nu bor de i den tillfälliga barackbyn.
Deras situation förvärras av att deras föräldrar inte är på plats för att trösta dem.
Ohälsosam folkvandring
Mer än 250 miljoner kineser har lämnat den fattiga landsbygden för att jobba i de betydligt rikare städerna. Bara en del av de här migranterna har kunnat ta sina barn med sig.
- Vi hade inte mycket att säga till varandra. Det var till och med svårt att kalla dem mamma och pappa, berättar den 14-årig Shu Xiaoli när hon beskriver den senaste gången hon träffade sina föräldrar.
När Shu var fem år gammal lämnade föräldrarna den fattiga hemorten för att jobba i en kuststad dit det tar mer än 30 timmar att förflytta sig med buss och tåg. Sedan dess har Shus farföräldrar skött om henne. I dag har hon en mycket närmare och djupare relation till dem än till föräldrarna som brukar besöka hemorten högst en gång per år.
Ingen uppfostran
Åttaåriga Liu Mingwun berättar att han känner sig ensam varje gång han går bort från skolan. Han har ingen att hålla i handen och det gör honom sorgsen.
Också Lius föräldrar är gästarbetare i en fjärran stad. Han sköts av sina morföräldrar men deras hälsa har blivit så vacklande att orken inte längre räcker till. Liu försummas i allt högre grad. Han är i en allt annat än ovanlig situation.
- Många far- och morföräldrar vet inte hur de ska kommunicera med sina barnbarn. De kan inte uppfostra dem och ofta får de inte heller dem att känna sig trygga, säger Wang Shuyan som arbetar för Rädda Barnen i Kina.
Gigantiska dimensioner
Wangs uppgift är att stöda barn vars föräldrar har migrerat och lämnat barnen kvar på hemorten. Det finns mer än 60 miljoner sådana barn, så problemet är milt sagt omfattande.
Wang betonar att följderna av att växa upp utan sina föräldrar är allvarliga. Ofta hämmas barnens utveckling och det är vanligt att de är olyckliga, intåvända och till och med deprimerade. Många upplever att de är övergivna.
Situationen anses nu vara så alarmerande att man i Kina pratar om en förlorad generation på landsbygden. Där lever nästan 40 procent av alla barn inte med sina föräldrar.
Fattigdom spökar
Wang konstaterar att problemet förvärras ytterligare av att en del far- och morföräldrar intre låter sina barnbarn gå i skola. De upplever att pengarna inte räcker till. I stället vill far- och morföräldrarna att barnbarnen hjäper till med jordbruket eller med andra sysslor. Antalet analfabeter befaras därför öka i framtiden.
Fattigdom och ekonomisk ojämlikhet ligger genomgående bakom migrantbarnens problem. Inkomstklyftorna hör till de största i Asien, och på den fattiga landsbygden i inlandet har folk ansett att deras enda utväg är att lämna hemorten för att jobba i en stad.
Andra klassens medborgare
Det ironiska är att många har migrerat framförallt för att trygga sina barns ekonomiska framtid. De flesta av de här föräldrarna skulle helst ta barnen med sig, men i städerna blir gästarbetarna diskriminerade i den grad att det ofta inte är tänkbart.
Till skillnad från stadsbarnen har gästarbetarnas barn till exempel inte tillgång till fri hälsovård, och i de allmänna skolorna måste de betala betydligt högre terminsavgifter än övriga elever. Dessutom gör gästarbetarna vanligen överlånga arbetsdagar, så de skulle inte ha möjligheter att sköta sina barn.
Kreativitet hjälper
På en gårdsplan i barackbyn sjunger en kör som består av sex tolvåriga flickor populära sånger. Det är uppenbart att de alla njuter av att uppträda, och i synnerhet en av flickorna är en verklig talang. Hon är också en skicklig dansös och hon är bra på att charmera publiken. Den består främst av invånare i barackbyn.
Wang förklarar att det går att lindra barnens oro och stress genom att ge dem möjligheter att vara kreativa till exempel genom att lära dem att måla, sjunga och dansa.
Rädda Barnen i Kina sprider det här budskapet till sina inhemska samarbetspartner som sedan förverkligar programmen.
Wang berättar att resultaten har varit utmärkta. Barnen har gjort stora framsteg och flera inhemska medborgarorganisationer är helhjärtat engagerade.
Dessvärre är det frågan om en droppe i havet. Så många barn växer upp i traumatiska förhållanden att bara en bråkdel av dem kan få hjälp. Otaliga andra barn får istället bestående ärr i sin själ.
Text: Björn Ådahl
