Blir man förkyld så är sannolikheten rätt så stor för att någon påpekar att ”du borde ha tagit solhattsextrakt så skulle du inte ha blivit sjuk”.
Nå jo, det här är ju en av de här evighetsdiskussionerna som antagligen har rasat ända sedan vi gick på alla fyra på den afrikanska savannen. Men hur är det, finns det något belägg för att solhatt (Echinacea) skyddar dig mot att bli förkyld, eller lindrar dina symptom? Jo och nej. Längs med åren har det gjorts otaliga mer eller mindre seriösa studier för att reda ut det här, och varannan studie säger jo, varannan säger nej, och resten säger farfars byxor.
Det som gör det hela så komplicerat är att ingen tycks vara helt överens om vad man menar då man säger solhatt. Det finns nio olika arter i det så kallade läkerudbeckiasläktet, varav tre är sådana som traditionellt har använts i läkande syfte, ursprungligen av östra Nordamerikas indianer (blomman härstammar därifrån). Och ingen tycks vara överens om vilken solhatt det är som gäller. Röd rudbeckia tycks vara populär.
Men också om man kommer överens om arten så menar vissa att man ska använda roten, andra säger blomman, en tredje säger bladen och sedan finns det de som säger att man ska mala ned hela växten.
Saft, piller eller pulver?
Och hur ska solhatten prepareras? I vilken form ska man ta den? Ska man pressa den och dricka saften? Ska man torka den och göra pulver eller tabletter av den? Inte heller det här tycks det finnas någon som helst konsensus om. Eller ens om den aktiva ingrediensen i solhatten. Echinacea innehåller fyra olika föreningar, olika polysackarider och glykoproteiner bland annat, som i princip kan bidra till att stärka immunförsvaret men alla dessa föreningar ingår inte i blommans alla delar, eller ens i alla solhattsarter.
Och alla studier som har gjorts under årens lopp – de är bokstavligen hundratals – har fokuserat på sina egna olika preparat tillverkade av olika delar av blomman, använda på en mängd olika sätt. Och följaktligen har de gett väldigt varierande resultat.
Tidigare i år publicerades resultaten från den hittills mest omfattande och rigorösa metastudien av solhatten, gjord inom ramen för det så kallade Cochrane collaboration. Det handlar alltså om en studie där man valde ut de mest trovärdiga och vetenskapligt högklassiga studierna av solhattens påstådda hälsoeffekter, huvudsakligen från USA och Tyskland. Ingen av de individuella studierna tydde på någon klar och entydig hälsoverkan.
Men då man samkörde resultaten från de 24 tidigare studierna, och därmed fick ett mycket större sampel, så kunde man se att de försökspersoner som hade tagit solhatt faktiskt blev förkylda med en lite mindre sannolikhet än de som fick placebo. Inte någon stor skillnad, mellan 10 och 20 procent, men statistiskt märkbar. Bättre än ingenting, liksom.
Summa summarum
Så vilken blir slutsatsen då? Är solhatt i förebyggande eller läkande syfte en effektiv kur mot förkylning? Sant eller strunt? Tjaaaaa, det får väl bli en aning sant då, om du är nöjd med oddsen, för med 80-90 procents sannolikhet blir du förkyld också om du tar solhattsextrakt.
”Ja men det kan väl inte skada att ta solhatt i alla fall, för säkerhets skull”, kanske någon invänder. Nja, riktigt så enkelt är det inte heller. Det finns nämligen sjukdomar som involverar ett hyperaktivt immunförsvar, multipel skleros och reumatism till exempel, och att ta preparat som ytterligare förstärker immunförsvaret kan då vara rent farligt. De amerikanska hälsomyndigheterna rekommenderar att de som lider av dylika sjukdomar ska undvika produkter som innehåller solhatt.
Blev vi alltså klokare? Hmm. Avgör själva. Precis som hittills, med andra ord.
