– Jag blev aldrig bjuden på min egen klassträff, säger Anna Odell. Istället gjorde hon en långfilm av händelsen. Återträffen har Finlandspremiär det här veckoslutet. Ett drama om mobbning, hierarki och illamående.
– Jag blev aldrig bjuden på min egen klassträff
Det började dra ihop sig för klassträff för klass 9 C. Det var dags för 20-års jubileum och konstnären Anna Odell väntade på sin inbjudan. Hon hade nämligen fått en idé. Efter att hon vårdats på olika psykiatriska kliniker under de tio senaste åren, gjort sig ökänd genom konsthistoriens mest uppmärksammade examensutställning ”Okänd kvinna 2009-349701” hade hon skapat sig ett namn. Nu skulle hon möta sina gamla klasskamrater igen, de som hånat och skrattat åt henne under hela skoltiden. Men hon blev aldrig bjuden.
– Jag hade redan börjat författa ett tal, som liknar det tal som hålls i filmen, som jag hade tänkt hålla för mina före detta klasskamrater. Samtidigt fick jag ett meddelande på Facebook av en tjej från klassen som skrev att det var synd att jag inte hade kommit på klassträffen men att hon förstår att jag har varit väldigt upptagen den senaste tiden. Jag hade ju fått en enorm medial uppmärksamhet med mitt konstprojekt.
Vem som helst kan bli mobbad. Det spelar ingen roll om du är smart, dum, ful eller tjock.
Utnyttjade besvikelsen
Först kände Anna Odell sig väldigt besviken. Sedan kom hon på att hon kan utnyttja också den här händelsen i sitt nya projekt, filmen Återträffen.
– I filmen iscensätter jag kvällen och min egen roll på festen. Festen ska just börja när jag stiger upp och ber om ordet. Jag ställer frågan rakt till mina plågoandar, de får förklarar varför de gjorde som de gjorde och konsekvent mobbade mig genom hela grundskolan. Och det blir ju en dålig och obekväm stämning direkt.
Mobbning normaliseras
Problemet med mobbning är att den normaliseras påpekar Anna. Håller man på tillräkligt länge och mobbar någon anses det snart vara ett element som hör till.
– Gruppen skulle aldrig agera på samma sätt mot den coola tjejen i klassen som den beter sig mot den person som står lägst i rang i klassen. De andra kan dessutom inte förstå vidden av mobbningen. de som mobbar är inte med hela tiden, men den som mobbas är med varje stund.
Mobbning lämnar djupa spår
Anna Odell har spenderat ett decennium på olika psykiatriska avdelningar eftersom hon mått så dåligt. Kan det finnas en koppling mellan mobbningen under hennes skoltid och hennes psykiska problem?
– Det är oerhört svårt att svara på det. Jag kan inte veta vad som är arv och miljö exakt, men jag känner mig övertygad om att mobbningen har lämnat spår och påverkat mig oerhört mycket. I vårt samhälle har vi en bild av att den som blir mobbad är en märklig figur som vi inte förstår oss på. Annorlunda helt enkelt.
Vem som helst kan bli mobbad
Anna Odell poängterar att vem som helst kan bli mobbad. Det spelar ingen roll om du är smart, dum, ful eller tjock.
Vem skulle kunna fortsätta vara sig själv och vara framåt om alla i ens närhet hånar en och vänder en ryggen?
– Man kan bli mobbad för att man är snygg eller ful eller för att man upplevs som ett hot. Vem som helst kan bli mobbad. Det handlar om vad det är för en grupp och hurdana människor gruppen består av. Men det som händer med den som blir mobbad under en längre tid, är att hen förändras och blir annorlunda. Vem skulle kunna fortsätta vara sig själv och vara framåt om alla i ens närhet hånar en och vänder en ryggen? Om man inte förändras måste man vara psykiskt avtrubbad.
Det absolut viktigaste i jobbet mot att förebygga mobbning är att ha en bra ledare säger Anna. En lärare eller en chef på en arbetsplats som inte accepterar den typen av beteende. Visar ledaren att ett visst beteende inte är okej så slutar också de som sysslar med det.
– Mobbning och att prata illa om andra är det mest simpla sättet att binda ihop en grupp. Om du och jag pratar skit om den tredje så hör du och jag genast lite mer ihop. Sådant beteende borde vara bannlyst. Och då gäller för alla att ta sitt eget ansvar.
Läs också : Anna Odell – proffsprovokatör
#tadetpåallvar
