I Berlin hade hundratusentals människor samlats för att minnas Berlinmurens fall för 25 år sedan. Den största attraktionen var en mur av vita ballonger som delar upp staden på samma ställe där den ursprungliga muren stod.
När de tusentals upplysta heliumballongerna släpptes iväg på kvällen försvann muren igen. I bakgrunden hördes Ode till glädjen från Beethovens nionde symfoni.
Samtidigt inleddes en stor utomhuskonsert vid Brandenburger Tor, som väntades locka upp till två miljoner människor till platsen.
Det var stor trängsel vid en av informationstavlorna, som berättar om Berlinmurens historia. I Mauerpark kör de vita ballongerna en kil mellan stadsdelarna Wedding och Prenzlauer Berg.
– Ballongerna är en bra idé och därför ville jag komma hit till den tidigare gränsen. Men annars tycker jag att firandet kanske har gått lite över styr, säger den tidigare östtyskan Uta. Hennes man Reiner håller med.
– Allt är så ytligt. Det som trots allt var bra i DDR tar man aldrig fasta på. Huvudsaken verkar vara att man får fira, säger Reiner.
– Borde man överhuvudtaget fira? Det hänger väl på de egna erfarenheterna. Det fanns ju de som var förföljda, men så fanns det också de som hade det rätt bra i DDR.
Måste vara på plats
Firandet i Berlin har också i tyska medier kritiserats som ett innehållslöst megaevenemang. Men för vissa är det bara ett måste att vara på plats. Som för bayraren Rudolf Kupser.
– Jag råkade vara i Västberlin den nionde november 1989, men jag tog flyget hem en timme före muren föll. Sedan dess har min fru alltid sagt att jag missar de historiska händelserna. Därför är jag i dag i Berlin, säger Kupser.
– Jag har i tiderna studerat här i Berlin och hade många vänner i öst. Också för mig från väst var alltså murens fall något enormt stort. Vi bara grät när vännerna nu kunde komma på besök, säger Kupser, också nu med tårar i ögonen.
Muren splittrade familj och klass
Vid en av de omkring 8 000 ballongerna träffar jag Jürgen Schleicher. Han är ballongfadder och den person som ska släppa upp ballongen N1606 i Mauerpark. Under den stora folkfesten i kväll ska nämligen alla ballonger släppas upp i luften, så att muren igen försvinner.
– För mig är det en stor ära och en plikt att vara att vara ballongfadder. Berlinmuren och gränsen splittrade ju till slut hela vår familj, säger Schleicher.
För östtysken Schleicher betydde nämligen murbygget år 1961 att han av en slump landade på västsidan. Trots att han var östtysk hyrde han ett rum och gick i skola i den västra delen av staden. Natten före muren byggdes hade han egentligen tänkt tillbringa i öst, men slumpen spelade in och han blev kvar på västsidan.
– Efter sommarlovet saknades de elever som kom från öst och många av dem kunde aldrig göra sina prov färdiga. Våra vägar skiljdes åt för en lång tid framöver.
Skolkamrat dödades
I dag går Schleichers tankar till skolkamraten Dieter Wohlfahrt, som dödades då han försökte hjälpa elever till väst.
– Jag kan ännu se honom framför mig. Han var en trevlig och sympatisk människa, som offrade sig för andra. Tyvärr blev han ett av Berlinmurens många offer.
Då muren föll i november 1989 satt Jürgen Schleicher hemma och vaktade sitt barn. Han tog sig till muren först några dagar senare.
– Vi hade hammare och mejslar med oss för att slå sönder muren. Min äldsta son stod ändå på muren redan den första kvällen.
Läs också:
Vägen mot Bornholmer Straße: Så föll muren!
Han kom med nordanvinden till väst
Offer och arbetslös
Var var du när muren föll?
