Också under den allra svåraste vinterkölden, när kvicksilvret hotar att frysa, finns det liv i Finlands natur. Hör om dessa fascinerande världar. Göran Bergman berättar om fåglarna under vintern (1956) och Harry Krogerus om alla smådjur i snön (1989).
Fågelliv på vintern
Också under den allra svåraste vinterkölden finns det fågelliv i hela Finland berättar Göran Bergman. I Norra Lappland är det fråga om ganska få arter, såsom fjällripa, lavskrika, örn och tjäder.
Men småfåglarna för en oavbruten kamp för sitt liv på vintern. Framför allt måste de kämpa för att under de få ljusa timmarna finna föda. Om de inte får energi att klara kölden blir de passiva och dukar under. I stark köld rör sig alla fåglar ogärna. Fötterna är indragna i fäderdräkten. Så sparar de energi för sin värmeproduktion.
Större fåglar som orrar och tjädrar klarar sig en längre tid, men t.ex. en mes fryser ihjäl om den inte hittar mat genast på morgonen. Mesarna rör sig hela tiden, det är endast talgoxarna på fågelbrädena som kan sitta stilla en stund.
Kungsfågeln, domherren, gulsparven, kråkan och kajan är delvis flyttande fåglar. Människan har bidragit till att fåglar stannar och inte flyttar söderut. Kråkorna söker mat i glesa klungor och sover tillsammans i en dunge. Det gäller att övernatta så att man får vindskydd och så varmt som möjligt.
Änderna har det knepigt när vattnen fryser till helt och hållet. Men dödligheten bland de fåglar som flyttar söderut är ändå större.
Naturvetaren Harry Krogerus använder ibland förstoringsglas på snön. Även om det är tjugo grader kallt i januari och februari finns en massa småkryp i snön.
På förvåren kommer ljuset och fågelljudet. Göran Bergman visslar fågelljud och frammanar våren. Men korsnäbben kan t.om. ruva och sjunga i februari. För dem är kottarna livsviktiga.
Djur under snön
Harry Krogerus berättar om det rikliga småkrypslivet vintertid.
Riktigt små insekter lever sitt bästa liv mitt i smällkalla vintern. Vissa insekter är larver, puppor och ägg på sommaren men blir färdiga insekter till vintern. De lever mest under snön, men kryper genom gångar upp till ytan. Där tassar och hoppar de. T.ex. en vinglös harkrank som är luden som en spindel kan komma kravlande emot en på en skidtur. Underliga snösländor utan vingar, men med en ståtlig näbb, kan skutta emot en 40 cm långa hopp. De äter mossa under snön.
Vid blidvädersdagar kommer mängder av riktigt små insekter upp ur snön. När snön är grå kan det bero på smuts eller djur. Hoppstjärtar kan finnas 250 stycken på en liten snöbit.
Mellan marken och snödrivan bildas alltid ett litet mellanrum, där är inte lika kallt så där trivs blommor och djur. Hoppstjärtar, snösländor, spindlar och skalbaggar.
Också sorkar och näbbmöss kan leva där hela vintern. De gräver gångar i snön. Räven som vandrar hungrigt omkring kan fånga dessa gnagare.
Snön kan också vara till nytta för de större djuren, de gräver ner sig i flera dagar om det är riktigt kallt. Snön verkar som ett dubbelfönster så att kölden inte kommer genom snön till marken.
