I pjäsen Ariadne av Walentin Chorell söker vilsna människor (Lasse Pöysti och Nisse Brandt) efter kärlek och mänsklig närhet, medan de tappar bort sig i ett mardrömslikt ämbetsverk.
Ariadne utspelar sig nattetid på ett stort ämbetsverk. En man (Lasse Pöysti), David Ebenman, kommer till verket för att söka sin hustru för att meddela henne att han måste resa bort.
Nattvakten (Nisse Brandt) är nitisk och petnoga och övervakar alla rum i den labyrintiska byggnaden. Men runt om i byggnaden huserar också de skrämmande städerskorna.
Som i en mardröm letar mannen efter sin hustru i alla rum och korridorer. Han ropar på henne genom intercom och hans röst ekar över de tomma ytorna.
Pjäsen utvecklas till en tragedi om män och kvinnor, könstillhörighet, känslor, obesvarad kärlek, ålderdom och sorg.
Ariadne fick första pris i Rundradions tävling för televisionspjäser och deltog också i Prix Italia 1965.
Korta klipp ur filmen:
I rollerna: Lasse Pöysti (David Ebenmann), Nils Brandt (Ivar Kaase), Kjerstin Jäderholm (fru Virta), Birgitta Ulfsson (fru Salonen), Susanna Ringbom (fru Partanen), Signe Liljeberg (fru Heisjärvi- Ant-Hirvilinna), Gustav Wiklund (aktuarie Severin), Hilkka Östman (Harriet Ebenmann). Regi: Tom Segerberg. Manus: Walentin Chorell
