Citykaninerna har erövrat Helsingfors. Populationen är nu redan omöjlig att begränsa. Nu matas lejonen på Högholmen med kaninerna.
Helsingfors stad visste inte riktigt hur man skulle ta itu med de förvildade kaninerna 2005. Kaninerna var då inte enligt lagen skadedjur. Tre år senare hade stammen exploderat i antal.
Trädgårdschef Leif Schulman berättar att man 2001 för första gången iakttog förvildade kaniner. De första kaninerna var tamkaniner som släppts ut, troligen i närheten av Arabiastranden i Helsingfors.
Kaninerna överlevde vintern, troligen på grund av de varma vintrarna. Och eftersom kaninerna är mycket bra på att föröka sig växte stammen rasande snabbt.
Kaninerna förstör planteringar, gravar, träd och rör. Helsingfors stad har varit tvungen att fälla en massa träd på grund av kaninerna.
Parkansvariga Petri Arponen vid Helsingfors stad säger att värdet inte kan mätas i pengar, en massa ovanliga växter och träd har strukit med. Han menar att lagen borde förändras så att man kan fånga in och förminska kaninstammen.
I det sista klippet beger vi oss till Brunakärrs koloniträdgård. Där är kaninerna ett otroligt stort problem. Men vi får också komma in i världen som består av kolonilotter och människor med olika bestämda åsikter. Helen Hernberg berättar om hur svårt det var att komma in i gänget. Och Gretel Lönnberg talar om de hemska parasitkaninerna, som hennes katt som tur ibland fångar och om ohyfsade ungdomar som inte har fått aga hemma och därför beter sig dåligt.
Hösten 2009 började man fånga kaninerna och mata dem åt Högholmens kattdjur. Djuren får inte levande byte, så kaninerna är slaktade och nedfrysta.
Text: Ida Fellman
