På Överby trädgårds- och lantbruksskola odlar man otaliga örter. Aagot Jung strövar omkring med Tor Lindholm och undersöker krydda för krydda.
På Margreteberggård i Esbo ligger Överby trädgårds- och lantbruksskola, där man utexaminerade hortonomer och trädgårdsmästare. Det finns mycket att se på Överby, men Aagot Jung vill se kryddgården och de otaliga örterna. Örterna är våra äldsta kulturväxter, och de har förr använts som medicinalväxter.
Aagot Jung och rektor Tor Lindholm går runt går runt krydda för krydda. Vi får höra om hur man sår örter och hur man sköter plantorna och om hur kryddgården är uppbyggd. Och om de behöver mycket vatten och gödsel.
Rosmarinen är krånglig, påpekar Aagot Jung många gånger, och den växer långsamt. Salvian ansögs förr bota sjukdom som sjukdom. Salvia och rosmarin är bra för ugnsrätter. Tor Lindholm använder den torkad till broiler och forell. Man bör nypa av toppen så delar plantan sig.
Timjamen är så vacker när den blommar, säger Aagot Jung, Men om man skall skörda så skall man göra det innan blomningen.
Koriander är bedårande vacker, men det är nu bara en brödkrydda det, tycker Aagot Jung. Och brännvin, menar Tor Lindholm. Den luktar starkt och obehagligt innan den torkar, säger han.
Libsticka är lätt att odla, har man engång fått den att växa har man den för alltid. Och Aagot påpekar att libstickan är bra för den jagar bort ormar, spöken och häxor. Den lär också garantera evig kärlek om man äter den samtidigt. Libstickan ger köttarom.
Den spanska körveln (saksankirveli) är också lätt och flerårig. Den smakar anis och passar bra att krydda brännvin med. Trädgårdskörveln är lättare att få tag på.
Basilikan är ett måste. Men Aagot tycker den alltid ser skruttig ut. Tor Lindholm använder den dagligen. Mynta och basilika är ytterst goda färska i sallad. Myntorna är lite kaotiska, de korsar sig sinsemellan. Grönmynta är Tor Lindholms favorit. Myntorna sprider sig som ogräs.
Också citronmeliss är gott i sallad. Aagot tycker citronmelissen är underbar och tacksam, men kritiserar Överbys plantor för att de är så magra och små.
Dragonen ingår i en grupp med flera olika arter. Inför fransk dragon faller Aagot i trans. Den kan man inte så, för den behöver man sticklingar eller plantor med rötter. Den ryska dragonen är mycket strävare och hårdare i smaken. Aagot Jung sätter gärna dragon i all mat.
Till sist ser de på löklandet. Lökarna ingår också i kryddväxterna. Och vitlök är själen. Rosmarin och vitlök har de inte testat tillsammans, men de har hört att det är gott.
Text: Ida Fellman
