När finländarna gick till valbåsen 1991 skuggades nationen av en stundade ekonomisk kris. Man visste dock inte hur djupt ekonomin skulle sjunka.
Riksdagsvalet visade med tydlighet att finländarna inte var nöjda med regeringen med statsminister Harri Holkeri från Samlingspartiet och sdp. Sdp förlorade 8 platser i riksdagsvalet 1991 och samlingspartiet 13.
Däremot vann Centern en brakseger, och man ökade mandaten i riksdagen med 15 platser, till 55.
Också gröna förbundet steg med 6 platser till 10. När DFFF hade upphört ställde Vänsterförbundet upp som nytt parti. De kommunister som tyckte Vänsterförbundet var urvattnat kunde rösta på Kommunistiska arbetarpartiet för fred och socialism, som dock inte fick ett enda mandat.
Av de många småpartierna var det bara Liberala folkpartiet som fick ett mandat.
Vi träffar här valsegrare från Österbotten: Bjarne Kallis (Kristliga förbundet) och Rose-Marie Björkenheim (Centern) och Eva Biaudet (sfp) från Helsingfors.
Valsegraren Centern fick föra regeringsförhandlingar. När det blev klart att sdp valde att sitta i opposition kom förhandlingarna igång på allvar.
Centern kom med i regeringen efter en lång paus med hela åtta ministrar, dessutom fanns sex ministrar från Samlingspartiet och två från sfp och en från det Kristliga förbundet, valsegraren Bjarne Kallis.
Esko Aho blev Finlands dittills yngsta minister, 36 år gammal. Hans regering fick dock ta itu med många svåra och tunga frågor: den ekonomiska situationen förvärrades, bankkriserna, EU-förhandlingar. Finansminister Iiro Viinanen blev symbolen för den som skar ned i allt.
Se länkar för mera om 1990-talets Finland.
