Hur tänker teatercheferna om höstsäsongen 1968? Och om anslagen? Hur får man en teater att gå runt? Carl Mesterton ringer upp.
Först grabbar Mesterton telefonen och ringer upp till Wasa teater. I Vasa byts teatercheferna ut hela tiden. Den nuvarande teaterchefen, Kristian Lund, har lovat stanna tre år. Man diskuterar repertoar, programförklaring och anslag.
På Åbo Svenska Teater finns ingen att träffa. Premiären är inställd. Teaterchef Carl-Axel Heiknert ligger på sjukhus och eftersom han har huvudrollen i alla pjäser, kan man inte ha en premiär. Små teatrar har det mycket svårt. Skådespelare har mindre betalt i små städer.
Lilla Teatern övergick i Lasse Pöystis och Birgitta Ulfssons regi, men började med trassel om skådespelarnas avtal och försenade säsongen med två veckor. Sedan blev det översvämning och vattenskador. Lasse Pöysti är bekymrad över stolarnas skick och känner sig grön som teaterchef. Dessutom avskyr han programförklaringar.
Till sist vandrar Mesterton ner till Svenska Teatern vid Skillnaden. Det har blåst kring teatern hela hösten. Teaterchef Öhman ställer sig positiv till offentligt vädrande av teatern.
I augusti har Öhman fört fram en programförklaring där han propagerar för såväl familjevänlig och samhällsbelysande repertoar.
De största rubrikerna också med Svenska Teatern hänför sig till anslagsfrågor och ekonomi. Svenska Teatern vill inte bli en stadsteater. Men mera anslag vill man gärna ha.
