Emmaus-rörelsen i Finland vill inte vara en rörelse som sysslar med välgörenhet och pyssel. Emmaus vill hjälpa dem som behöver det mest, samtidigt som man skapar ett solidariskt och ekologiskt samhälle också på hemmaplan. Emmaus Westervik som grundades i Ekenäs av Birgit och Rurik Rancken var inte bara ett loppis, utan också ett kollektiv med solidariska vanor.
Emmaus-rörelsen grundades av prästen Abbé Pierre i Frankrike 1949. Han ville hjälpa de fattiga, men menade att de fattiga kan lära de rika mycket. Emmaus motto är "Hjälp dem som behöver det mest."
Abbé Pierre besökte Helsingfors 1958, och efter det bildades en liten biståndsgrupp för u-landshjälp, som fick namnet Svalorna 1964. Emmausrörelsen är en del av denna rörelse.
1973 grundade Birgit och Rurik Rancken en Emmaus-kommunitet i en gammal folkskola i Västervik, 7 km utanför Ekenäs. Rurik Rancken berättar att grundtanken för Emmaus Westervik är att ta tillvara saker och samtidigt hjälpa människor som inte hittat sin plats i samhället. Alla saker som donerats skall sorteras, en del av dem skickas till fattiga i bl.a. Chile, Bangladesh, Peru. Det andra säljs på loppmarknaden, och pengarna skickar man till de fattiga.
Men får de som behöver verkligen hjälp? Rurik Rancken menar att Emmaus har direkt kontakt med personerna i länderna.
Emmaus-Westervik fungerade också under 1980 och 90-talet som Moder Teresas första ”länk” i Finland och administrerade den allt populärare filtstickningen för behövande i Indien.
Emmaus är inte bara ett loppis, det är också en kommunitet, d.v.s ett kollektiv, som består av två familjer, och flera frivilliga vuxna. Runt matbordet i den gamla folkskolan sitter Westervik Emmaus kollektiv. Alla jobbar frivilligt. Man får ingen lön, men mat, ett eget rum och fickpengar.
Emmaus-kollektivet jobbar för en bättre värld, de ser lösningar på problem. Och så som Britta Lindblom i Veckans puls, säger: Emmaus lär en att vara människa, inte konsument. Hon undersöker också hur kollektivet fungerar med det praktiska. Med städning, diskning och matlagning.
Kommuniteten upphörde 1990 men lopptorgsverksamheten fortsatte. 1996 flyttade Emmaus-Westervik in till Ekenäs centrum Fyrtio år senare, 2013, undersöker Närbild vad Emmaus Westervik i Ekenäs sysslar med. Och Emmaus är inte alls bara ett loppis, utan verksamheten är mycket annat: socialt arbete, miljöarbete, bistånd.
Emmaus utövar inte välgörenhet, utan biståndsarbete, berättar Maarit Kinnunen. Man vill hjälpa personer i andra länder att klara sig själv. Kristina Wall är frivilligarbetare. Hon funderar på hur verksamheten har förändrats under de fyrtio år hon jobbat för Emmaus Westervik.
Också Emmaus Svalorna i Helsingfors drivs av frivilliga jobbare. Eller filantroper som Chris Zitting kallar dem i sitt reportage från 1997.
Text: Ida Fellman
Läs också
- Loppisarna – från ekonomiskt nödtvång till dyr vintage
- Estelle, aktivism och rättvis handel
- Var fattigdomen bättre förr?
- UFF gör business på våra gamla lumpor
- Dyra och dåliga modekläder för barn
- Frukost-tv diskuterar
- Brödköerna under "laman"
- Storfamilj på Seppälä gård
- Hungerdagen - finländsk hjälp mot världens orättvisor
- Moder Teresa – en världsmoder
- Emmaus Westervik (emmaus-westervik.com)
- Emmaus Helsingfors (emmaushelsinki.fi)
