Den 22 februari år 1956 var en dag som nio år gamla Cecil Ingram Connors III aldrig glömde. Elvis Presley uppträdde i hans hemstad Waycross i delstaten Georgia. Efter att ha träffat sin idol bakom scenen bestämde sig pojken som skulle bli legenden Gram Parsons för att bli musiker.
Barndomen
Waycross var en gudsförgäten håla dit Cecil Ingram Connors II, bättre känd som "Coon dog" Connors hade förpassats av sin frus rika släktingar för att bli chef för fabriken som producerade trälådor för deras apelsiner. Han hade gift sig med Avis Snively, dotter till John A. Snively, grundaren av Snively Groves inc. i Winter Haven, Florida. Snively Groves kontrollerade som bäst nästan 30% av delstaten Floridas citrusodlingar.
Familjen var miljonärer och John A. Snivelys barn och barnbarn skulle aldrig ha ont om pengar, även om den nästa generationen lyckades ta kål på största delen av citrusimperiet. Detta mest p.g.a av att Dede, som var den fiffigaste av syskonen inte fick ta över efter John A. då hon var kvinna. I stället tog John jr. kontrollen över familjeföretaget trots att han egentligen bara var intresserad av hästar.
Avis, känd som ”Big Avis” efter att dottern Avis föddes vantrivdes i Waycross vilket också Coon Dog gjorde. De fördrev en stor del av fritiden med att dricka sprit och utvecklades så småningom till fullfjädrade alkoholister. Två dagar före julafton år 1958 begick Coon Dog Connor självmord. Avis gifte om sig med Bob Parsons som adopterade hennes barn och så blev Cecil Ingram Connor III Gram Parsons.
Hans och systern Avis barndom bestod delvis av frihet då föräldrarna var upptagna med sig själva och delvis av sorg och otrygghet. Big Avis dog av skrumplever den 5 juli år 1956, samma dag som Gram gick ut skolan.
Gram Parsons föddes här och hans släkt ägde en stor del av Cypress Gardens:
Gram Parsons och musiken
Musiken spelade en stor roll i den unga Gram Parsons liv. Den blev något av en tillflykt undan de ofta kaotiska familjeförhållandena. Eftersom det fanns pengar så köptes det instrument och skivor åt barnen. Gram och lillasystern Avis uppträdde ofta för släkt och vänner, först låtasspelande till skivor, sedan på riktigt. Dagens populärmusik, i synnerhet Elvis men också bl.a den gospelmusik som spelades i kyrkan hörde till favoriterna.
I de tidiga tonåren grundade Gram olika grupper, bl.a. The Pacers och The Legends som uppträdde lokalt ofta med hjälp av styvfaden Bob som visade ett intresse för Grams musicerande. Grupperna hade bättre transport och instrument än många av sina konkurrenter och Bob Parsons som var något av en fixare och festprisse hade diverse kontakter inom branschen som Gram och hans vänner drog nytta av.
I början av 1960-talet slog folkmusiken igenom stort. Gram Parsons bytte stil. Han var nära framgång tillsammans med folkgruppen The Shilohs som han blev medlem av som 16 åring. Bob Dylans manager Albert Grossman hörde deras demobandningar och var beredd att skriva kontrakt tills han fick höra att de alla var underåriga skolelever.
Efter att ha hängt på folkkaféerna i New Yorks Greenwich Village och kort period som studerande vid Harvard blev han intresserad av country och grundade The International Submarine Band tillsammans med en bunt tidigare folkmusiker från Boston. Efter ett år bar det av till Kalifornien som var på väg att bli en av USAs musikaliska hot spots.
År 1968 gav The International Submarine band ut albumet Safe At Home på det av Lee Hazlewood ägda bolaget LHI Records…
När Safe at Home gavs ut hade International Submarine band redan splittrats. . I stället för att satsa på gruppen hittade Gram snart en genväg till större saker, något som fick Lee Hazlewood att se rött och som skulle komma att ställa till med besvär i framtiden.
The Byrds var en av Kaliforniens största grupper. När Gram Parsons kom till Kalifornien tog hans kompis, skådisen Brandon DeWilde med honom för att hälsa på Byrds-sångaren David Crosby. Han var inte hemma, vilket däremot hans flickvän Nancy Ross var. Nancy blev Grams flickvän och inom ett år blev han också medlem i The Byrds efter att Crosby fick sparken.
The Byrds var litet osäkra på sin musikaliska rikting och det tog inte länge före Gram Parsons övertalade dem att göra ett country-album. Resultatet var Sweethearts of the rodeo. Kommersiellt sett blev det ingen stor framgång men det har senare erkänts som att av de mest inflytelserika albumen genom tiderna. Till en början sjöng Gram på många av låtarna men efter att Lee Hazlewood hotade att stämma honom för kontraktsbrott tog Roger McGuinn över och ersatte sångspåren. Det har senare getts ut en deluxe-version av Sweetheart of the Rodeo där man får höra Grams originalversioner.
Grams tid i The Byrds varade inte länge. Gruppen gjorde några spelningar i London och där kom medlemmarna i Rolling Stones på besök. Keith Richards och Gram Parsons blev vänner och när det blev dags för The Byrds att åka till Sydafrika vägrade Gram åka med. han sade sig vill protestera mot Apartheid-regimen men sanningen var nog att han ville stanna kvar i London med sina nya kompisar.
Efter en del musikalisk tomgång som mest bestod av att lära Keith Richards och Mick Jagger om countryns finesser och olika stilinriktningar (Bakersfield vs. Nashville) grundade Gram The Flying Burrito Brothers tillsammans med den f.d. Byrds-basisten Chris Hillman:
Gram Parsons var med på två Flying Burrito Brothers-album. Hans brist på självdisciplin ledde till att han började missa spelningar eller dyka upp i sådant skick att han inte var till stor nytta. Till slut fick han sparken.
Gram Parsons lyckades övertala Mo Ostin på Warner Brothers att ge honom ett skivkontrakt och de två solo-skivor han gjorde hör tills hans bästa material. Delvis tack vare duktiga musiker (bl.a James Burton, Ronnie Tutt och Glen D. Harding som spelade i Elvis kompgrupp) och delvis tack vare samarbetet med en ny talang som killarna i Flying Burrito Brothers tipsade honom om:
Efter Gram Parsons död år 1973 har det getts ut en hel del skivor med demobandningar, livematerial och överblivna studiolåtar.
Gram Parsons död
När bandningarna för Grievous Angel blev färdiga bestämde sig Gram Parsons för att ta en paus på sin favoritplats Joshua Tree National Park. Som så ofta tidigare hyrde han ett antal rum på Joshua Tree Inn där han var en stamgäst. Han hade tagit det ganska lungt med drogerna och alkoholen i studion eftersom han inte ville skämma ut sig inför musikerna från Elvis grupp.
Med sig hade han Margaret Fisher, en gammal bekant från barndomen i Winter Haven och två andra personer. Efter en hel del tequila ringde Gram till en bekant droghandlare som hämtade några doser morfin till Joshua Tree. Detaljerna om vad som egentligen hände finns det olika uppgifter om. Det man vet är att när Gram Parsons efter en hel del tvekande och sölande kom under läkarvård var det för sent. Den 19 september 1973 dog Gram Parsons vid 26 års ålder.
Efter Grams död stals hans kropp från flygfältet i Los Angeles av hans road manager Phil Kaufman. I en lånad likbil fraktade han kroppen till Joshua Tree där han brände den. Han och Gram påstods ha kommit överens om detta när de gick gitarristen Clarence Whites begravning. Kaufman dömde senare till $700 böter för stöld av likkistan, att stjäla en kropp var tydligen inte mot lagen.
Grams styvfar Bob Parsons fraktade de kvarblivna resterna till New Orleans. Där ordnades en begravning för släktingarna. Grams rock'n'roll-vänner var inte välkomna och lyste med sin frånvaro med undantag av hustrun Gretchen Parsons och sångerskan Claudia Lennear som kom med som hennes sällskap.
Viktiga personer i Gram Parsons liv
Avis Parsons, född Snively f.d Connor "Big Avis"
Gram Parsons mor och en av citrusmagnaten John A. Snivelys tre barn. Hon led under en stor del av sitt liv av depression och alkoholmissbruk. Hon dog år 1965 samma dag som Gram Parsons firade skolavslutning.
Avis Parsons "Little Avis"
Gram Parsons yngre syster. Hon led i likhet med modern av depression och dog i en båtolycka vid 41 års ålder.
Nancy Ross
Grams flickvän i Los Angeles, mor till hans dotter Polly.
Polly Parsons
Grams dotter, född 1967. Vid sidan om Emmylou Harris den som gör mest för att hålla Gram parsons minne vid liv.
Har bl.a ordnat konserter till hans minne:
Gretchen Parsons, född Burrell
Gift med Gram Parsons. Ärvde tillsammans med Polly Parsons rättigheterna till hans musik. Gram och hon separarede kort före hans död. Hon hade i likhet med Nancy Ross en tendens till svartsjuka och ställde ofta till med bråk och gräl på turnébussar och spelningar.
Emmylou Harris
Gram Parsons duettpartner och medlem av Grams turnéband Fallen Angels. Har gjort mest för att hålla Gram Parsons musik vid liv. Hon sjunger ofta hans låtar och har skrivit låtar om honom. Producerade år 1999 albumet Return of the Grievous Angel: A Tribute to Gram Parsons där kända artister framför Gram Parsons musik.
Keith Richards
Grams bästa vän och drogkompis. Han hade planer på ett musikaliskt samarbete med Gram, men det blev aldrig av. Många av Rolling Stones country-låtar (Sweet Virginia, Country Honk etc.) bar tydliga spår av Grams inspiration.
Arvet efter Gram Parsons
Gram Parsons vision om att rasera gränserna mellan rocken och countryn har till stor del förverkligats efter hans död. Outlawcountry, alt.country och Americana är musikstilar där man ser spåren efter Gram. Det hela hade ju också en politisk dimension på 60-talet. De liberala stadsborna lyssnade på rock medan de konservativa på landet lyssnade på country. Också när det gällde de på 60-talet så viktiga drogerna fanns det skillnader. Rockarna drogs till opiater och psykedeliska droger medan country-folket föredrog amfetamin.
Det finns en hel del böcker och ett par filmer om Gram Parsons. Av de böcker jag själv läst kan jag rekommendera "Twenty thousand roads, the ballad of Gram Parsons and his Cosmic American Music" av David N. Meyer.
Diskografi
The International Submarine Band: Safe at Home (1968)
The Byrds: Sweetheart of the Rodeo (1968)
- 2003 års Legacy Edition innehåller bl.a alternativa versioner med Gram som vokalist.
The Flying Burrito Brothers: The Gilded Palace of Sin (1969)
The Flying Burrito Brothers: Burrito Deluxe (1970)
GP (1973)
Grievous Angel (1974)
Sleepless Nights (1976)
- överblivna studiobandningar, både solo och med Flying Burrito Brothers
Early Years Volume 1 & 2 (1979)
- tidigt material från 1963-1965 med The Shilos och solo
Live 1973 (1982)
- Gram Parsons & The Fallen Angels live
Dim Lights, Thick Smoke and Loud Loud Music (1987)
- överblivet Flying Burrito Brothers material
Cosmic American Music (1995)
- demo- och övningsmaterial
Another Side of This Life: The Lost Recordings of Gram Parsons (2001)
- tidigare outgivet material
Sacred Hearts and Fallen Angels: The Gram Parsons Anthology (2001)
-samlingsalbum
The Complete Reprise Sessions (2006)
- Grams två första solo-album med bonusmaterial
Gram Parsons Archives Vol.1: Live at the Avalon Ballroom 1969 (2007)
- Flying Burrito Brothers live
Lyssna på Fokus på Gram Parsons torsdag 19.3 kl. 18.03 i Radio Vega.
Fokus på Gram Parsons publiceras på Arenan torsdagen 19.3 kl. 19.05
