Kommer att tänka på en dikt av Claes Andersson när jag läser John Ajvide Lindqvists senaste roman Himmelstrand. ”Det är lätt att göra en människa galen. Ta ifrån henne allt. Titta så galet hon bär sig åt”.
I Himmelstrand upptäcker fyra familjer på camping att allt omkring dem har försvunnit. Kvar finns bara en oändlig gräsmatta som sträcker sig mot horisonten, i 360 grader. Till och med solen har försvunnit, bara en blå himmel återstår.
De av paren som har en benägenhet att gräla, börjar gräla och beskylla varandra för vad som hänt. Men vad är det egentligen som har hänt? Nästa steg är att undersöka var gränserna för detta ingenting går. Men om man kör för långt ut så blir gps:en blå och förlorar man ögonkontakten med de andra vart åker man då?
Sten, sax påse
Så alla stannar kvar och försöker förstå. Fast det går ju inte. Sedan ökar JAL på temperaturen genom att det ena lilla barnet, flickan Molly visar sig vara av en annan art. Vilken förblir oklart men det har någonting att göra med att hennes mamma lämnade henne under flera timmar sittande i barnvagnen i en kolsvart, stängd Brunkebergstunnel, medan hon själv gick på krog. JAL antyder att det blev allvarliga konsekvenser av detta tilltag.
I en kuslig scen utmanar Molly det jovialiska jordbrukarparet Olof och Lennart. För att vinna en godispåse utmanar hon dem i den bekanta leken sten, sax, påse. Men hon spelar med dem båda två samtidigt, med båda händerna, och vinner tjugo gånger efter varandra. ”Man ska vara snäll mot mig. Förstår ni det nu”, säger hon när hon tar påsen och går ut ur husvagnen.
För det andra barnet i sällskapet är hon en hotfull bekantskap. Emil är både rädd och fascinerad på samma gång och olyckan blir förfärlig. Det alla JAL:s berättelser har gemensamt är att de kretsar kring det bottenlösa hål av sorg och saknad som förlusten av en älskad sliter upp. Hans skrivande har drag av existentiell grundforskning. Och det är antagligen en av orsakerna till att läsaren dras till att försöka gestalta de situationer som uppstår. Även om de gång på gång blir förfärliga.
Himmelstrand ställer flere frågor än den ger svar. Men underrubriken Den första platsen är en fingervisning om att det här är första delen av en trilogi. Den följande Rörelsen utspelar sig trettio år tidigare och ger ett svar på varför Olof Palme mördades, ett annorlunda svar.
Liten men naggande ond
Flickan Molly är en i raden av små flickor som visar sig vara något annat än det man tror. Redan i JAL.s genombrottsroman Låt den rätte komma in finns en varelse, Eli, mycket lik en flicka, som visar sig vara en vampyr. I livet hette han Elis, men nu säger hen sig vara ”ingenting”. Redan titeln antyder att allt inte är vad det ser ut att vara: Låt den rätte komma in.
I Lilla Stjärna möter vi en liten övergiven flicka som kan härma all musik hon hör. Hon hittas av en avdankad svensktoppsmusiker. Han håller henne gömd och intalar henne att alla vuxna vill henne illa och att det bara är han och hans familj som kan ge henne kärlek. Hon får kontakt med en annan ung flicka som plågas av utanförskap och tillsammans planerar de ett tillslag mot gemytlighetens högborg Allsång på Skansen. Sjungandet övergår i höga skrik…
I Människohamn försvinner sexåriga Maja på isen på ett sätt som inte kan förklaras. Sorgen och förtvivlan leder till skilsmässa för föräldrarna och till ett sökande efter det som kanske kan hämta henne tillbaka. För skärgårdsborna har en gammal pakt med havet om att offra de elaka. Men den pakten håller på att upplösas. Havet blir ett hot i sig.
- Idén till den romanen kom från det att min son försvann en gång när han var fem år, berättar JAL. Han hade gått ut för att leka på gården och vi såg hans fotspår leda till närmaste skogsdunge. Inne i skogen försvann de eftersom där inte fanns någon snö. Vi hittade honom sedan men jag hann tänka att det var så här länge jag skulle få ha honom, att han skulle vara försvunnen i evig tid. Och det gav mig idén till Människohamn.
Är detta sant, eller tror jag bara?
JAL börjar ofta i det vardagliga, det nästan banala. Förorten, husvagnen, sommarvillan. En plats där personerna befinner sig utan att lägga märke till omgivningen och plötsligt har någonting ändrat. Någonting är skevt eller hotande. På en fråga om han hellre jobbar så att skräcken kommer utifrån i form av ett yttre hot eller om den kommer inifrån personernas tankar och minnen, svarar JAL både och. Mellan dessa båda poler finns en hel värld av möjligheter.
Stämningen byggs upp gradvis, t.ex. med hjälp av associationer till musik. Den svenske låtskrivaren Peter Himmelstrand har gett namn åt romanen Himmelstrand och titeln Låt den rätte komma in och textsamlingen Låt de gamla drömmarna dö är översättningar av The Smiths låttext. Överhuvudtaget strör JAL mycket populärkulturella referenser i sina berättelser. Och det är förmodligen korrekt.
Dagens människa skulle knappast komma att tänka på ett bibelcitat när verkligheten börjar rämna och övergå i något obegripligt. Nej kanske skulle det vara någon oväntad låtrad eller filmscen som skulle göra sig påmind ifall hon ställdes inför att döda kommer tillbaka, zombier kör omkring på flakmoppe eller att tre pojkar hittas döda i en simhall, en av dem med avslitet huvud.
För människan är inte alltid en rationell varelse i en värld som styrs av naturlagar. John Ajvide Lindqvist låter oss besöka en värld som är lika irrationell som vi själva.
