Behöver dagens barn utsättas för Hans och Greta som blir utslängda hemifrån och lockas till häxans hus? Och mår vi vuxna bra av att läsa deckare som är mättade av våld och perversioner, eller titta på skräckfilmer med levande döda och utomjordiska monster?
Vad är det som gör att vi, eller åtminstone en del av oss sitter som bergtagna och låter oss skrämmas?
- Skräckfilmerna ger en möjlighet att utforska sig själv och sin identitet, säger Outi Hakola som skrivit sin doktorsavhandling om skräckfilmer. De är också väldigt kroppsliga. Både det vi ser och hur vi reagerar är ofta väldigt fysiskt. Vi prövar våra gränser och hur mycket vi står ut med av det obehagliga. Hakola menar också att det här ger en möjlighet att byta synvinkel och testa på hur det skulle kännas att vara den som gör det onda.
Grymma sagor
Det är också viktigt att barn får höra hemska sagor, skriver Ulla Hinge Thomsen i tidningen Vores barn Junior. Hon hänvisar till psykologen Lene Brok som menar att folksagorna är fulla av livsvisdom och viktiga mänskliga erfarenheter. De kan läsa hela artikeln här.
- När du läser för ditt barn om ärriga troll, onda häxor och avundsjuka prinsessor så visar du också ditt barn att sådana hemska känslor får finnas. Men det är viktigt att det goda alltid segrar.
Social upplevelse
Det är vanligt att ungdomar tittar på skräckfilmer tillsammans eller efteråt diskuterar vad de sett på olika håll. Den sociala upplevelsen ger möjlighet att tillsammans bearbeta upplevelsen, säger Hakonen. En del ungdomar konstaterar rätt snabbt att skräckfilmer inget är för dem, medan de för andra blir en livslång hobby.
Och på samma sätt framhåller Lene Krok vikten av att det finns en trygg vuxen mellan barnet och den hemska sagan. Det är en delad stund.
- Du skall främst välja sagor du själv tycker om så du kan förmedla din egen begeistring och förstås välja sådant som barnet själv tänder på.
Här kan du höra Outi Hakola som skrivit sin doktorsavhandling om skräckfilmer och Urban Fellman som samlar på skräck och folksagor. I studion diskuterar deckarförfattaren Johanna Holmström och Terhi Paukku, trebarnsmamma och fotokonstnär.
