Att ta hand om andras gamla saker tycks vara en lust eller en egenskap som går i arv.
Jag besökte min son i Helsingfors för ett tag sen. På en innergård i Tölö stod en container, man hade kanske vindstömning eller vårstädning i husbolaget. Min son är rätt lång och kunde med lätthet kika över kanten. Saldot blev en grön öronlappsfåtölj och en halv meter hög buddastaty i plåt. Han bodde inte mer än ett par kvarter därifrån så vi kunde med lätthet bära hem grejerna och möblera om i den lilla lägenheten.
Min syster hade ett par påslakan som var så brokiga att hon påstod att nattsömnen blev störd. Hon frågade om jag ville ha dem. Det ville jag och jag sover mycket gott i de stormönstrade rödrosa. Min far köpte en ny vardagsrumsmatta för något år sedan och då passade jag på att önska mig hans gamla till julklapp. Jag tog över en klänning av en kollega, en liten svart - oumbärlig ungefär två gånger per år. Av en väninna fick jag ett par rutiga byxor, som hon tyckte att var, just det, alldeles för rutiga.
Folk ändrar storlek, smak och stil, gillar att förnya och modernisera. Jag kör med samma storlek, flexibel smak och utan nämnvärd stil. Jag tar hand om det som blir över då andra mänskor gått vidare i tiden och trenden.
Såhär har jag hållit på i flera decennier. På 80-talet var det av ekonomiska skäl - en fattig student tar emot det hon får. Sedan blev skälen mer ekologiska - det sliter på miljön att producera nya saker så varför inte använda dem som redan finns. Sedan några år tillbaka är skälen rent egoistiska - nya grejer är farliga! De är fulla av flamskyddsmedel och insektgifter, som jag inte vill ha in i mitt hem utan som jag helt fräckt låter andra först vädra ut i sina hem. Då jag tar över prylen efter några år tror jag att den är, om inte giftfri, så betydligt renare.
Det händer att jag köper nånting nytt, nu senast två par skor, ett par åt mig och ett par åt sonen. Ett sprillans nytt våffeljärn landade också på diskbänken för ett par veckor sen, men helst tar jag över andra mänskors gamla grejer av rent egoistiska skäl.
