Lite färre stannar hemma, men också sjuka går på jobb. Det visar svenska erfarenheter av en karensdag för sjukledigheter.
Under slutet av 1980-talet var Sverige vida känt för sina frikostiga sjukledigheter. Under några svåra ekonomiska år infördes en karensdag år 1993. Några år innan hade man dessutom skurit i nivån på sjukersättningen.
Enligt en rapport från Svenskt Näringsliv stod sjukledigheterna för nästan 11 procent av all arbetstid år 1988. Under de följande fyra åren fick man ner sjukledigheterna till 6,5 procent av arbetstiden, samtidigt som man skar ner på ersättningsnivån.
När karensdagen infördes år 1993 fick man ytterligare ner nivån till drygt 4 procent under de följande tre åren. Största delen av minskningen skedde alltså innan karensdagen infördes.
Folk går sjuka på jobb
Olika sätt att kringgå lönebortfall har blivit vardag på svenska arbetsplatser. Ett är att gå på jobb trots att man är sjuk.
Facket för skogs-, trä- och grafisk bransch gjorde en undersökning för fyra år sedan, som visade att mer än 60 procent någon gång under det senaste året har gått till jobbet trots att de varit så pass sjuka att de borde ha stannat hemma.
- Folk blir kanske lättare utbrända när de inte lyssnar på sin kropp, säger Helena, som motsätter sig systemet med karensdagar.
- Den märks rätt tydligt i lönekuvertet, så jag brukar undvika den genom att ta flexledigt eller kompledigt eller försöka ordna ledigheten på något annat sätt, säger Ulf Walsö.
Företagare ser mest fördelar med karensdag
Sören kommer från Göteborg och har arbetat som småföretagare under en stor del av sitt liv. Han anser att karensdagen behövs och att sjukledigheter som ersätts fullt ut missbrukas.
- Måndagsledigheten förekommer över hela Skandinavien. Folk festar till på helgerna och så har de lite måndagsrus. Och då stannar de hellre hemma, de har ju fullt betalt, säger Sören.
