Flygräderna har över en natt ändrat dynamiken på slagfältet och tvingar de väststödda rebellerna att tänka om, säger forskaren Antti Paronen vid Försvarshögskolan.
Att Ryssland förr eller senare skulle ge sig in i konflikten i Syrien var ganska uppenbart, säger Paronen.
Ryssland har varit nära allierad med den syriska regimen redan länge, idkat betydande vapenhandel med regimen och har sin enda örlogsbas vid Medelhavet i Tartus.
– Men jag måste nog medge att den snabbhet och aggressivitet Ryssland uppvisade förvånade mig verkligen, säger Paronen.
Tvingar rebeller att tänka om
Paronen säger att även om den ryska upprustningen och räderna hittills inte har varit stora, utgör de ändå en plötslig och stor förändring på de syriska slagfälten.
– Många av de grupper som nu bombas angrips för första gången av en så kallad tredje part. Det utgör för dem ett helt nytt element att beakta och betyder därför en stor förändring trots att de ryska angreppen inte ännu ser så omfattande ut att de ändrar maktbalansen radikalt, säger Paronen.
Redan risken för att utsättas för rysk bombning betyder att många grupper som strider mot regimen tvingas tänka.
De ryska angreppen kommer inte att avgöra kriget men det begränsar rebellernas handlingskraft.
– Rebellerna tvingas nu att i ännu större utsträckning hålla sig till sina baser och till områden de kontrollerar där de möjligtvis kan söka skydd mot de ryska räderna. Det gäller speciellt i områden som är av strategisk vikt.
Det försvårar alltså deras framryckning?
– Ja, i sådana fall där framryckning skulle betyda ett hot mot regimen och dess styrkor måste de nu utgå ifrån att de då utsättas för ryska flygangrepp, säger Paronen.
Alla regimmotståndare legitima mål
Den ryska retoriken före flygräderna lät omvärlden förstå att det var terrorgruppen IS som skulle bekämpas.
Luftvägen kan man föra in special- eller elitförband för till exempel enskilda begränsade uppdrag utan större förvarning. Ska man föra in större förband havsvägen är förvarningen allt från några dagar till veckor
Antti Paronen
Hittills har räderna enligt källor i Syrien och bland annat den amerikanska försvarsmakten i huvudsak riktats mot andra grupper än IS.
En del av grupperna är knutna till al-Qaida, medan många är grupper inom Fria syriska armén.
Bland dem finns också sådana grupper som får direkt stöd av väst och arabländerna.
– Den ryska retoriken var nog ett försök att legitimera deras angrepp i internationella sammanhang. Mig veterligen finns det inte någon större IS-närvaro i de områden som hittills har bombats, säger Paronen.
Men Paronen menar också att det inte är förvånande att angreppen i huvudsak har riktats mot andra grupper än IS.
– Ryssland anser att alla grupper som strider mot Assad-regimen, alltså det Ryssland ser som Syriens legitima regering, är terrorister. Därför kan alla de här grupperna - också de som till exempel USA stöder - utgöra mål för angrepp, säger Paronen.
Är detta bara en början?
Kommer Ryssland då att trappa upp sin närvaro och angreppen i Syrien? Den frågan sitter nu alla i väst och försöker svara på, säger Paronen.
– De baser Ryssland nu har byggt upp har redan en kapacitet för en lite större upptrappning och Ryssland kan till exempel rotera allt mer erfarna och effektiva förband och vapen till Syrien. Men kommer Ryssland att trappa upp så mycket att man kan tala om en stor rysk militär närvaro är för tillfället omöjligt att svara på, säger Paronen.
Paronen säger ändå att om Ryssland bestämmer sig för en omfattande upptrappning i Syrien kan det ske rätt snabbt.
– Luftvägen kan man föra in special- eller elitförband för till exempel enskilda begränsade uppdrag utan större förvarning. Ska man föra in större förband havsvägen är förvarningen allt från några dagar till veckor, säger Paronen.
