Oroligheterna i de palestinska områdena kan inte ännu kallas någon intifada, eller folkresning. Men vid en ockupation finns det alltid förhållanden som kan leda till att läget exploderar, säger journalisten och författaren Ben White.
– Världsbanken gav för inte så länge sedan larm om att förhållandena på Västbanken kan leda till oroligheter, säger Ben White, journalist, författare och expert på konflikten mellan Israel och palestinierna lite roat.
– Det kräver knappast ett geni, eller ens en analytiker på Världsbanken för att komma fram till att årtionden av kolonisation och militär ockupation kommer att leda till någon form av uppror bland den koloniserade och ockuperade befolkningen.
Palestinierna har i två repriser försökt resa sig mot den israeliska ockupationen i mer organiserade former under vad som kallas första och andra intifadan.
Oroligt på Västbanken och i östra Jerusalem
Den senaste veckans allt mer våldsamma sammandrabbningar på Västbanken och i ockuperade östra Jerusalem har fått många att fråga om det nu är en tredje folkresning på gång.
White anser att så inte är fallet - åtminstone inte ännu.
- Men ingredienserna finns för att utvecklingen kan leda till en ny intifada.
Symboler och kontroll
En av frågorna i centrum för våldsamheterna är al-Aqsamoskén och Tempelberget, heligt för både judar och muslimer.
Den israeliska regeringen har på sistone med hjälp av armén låtit israeliska högerextremistiska grupper besöka moskéområdet och själva moskén.
Grupperna i fråga förespråkar att hela Tempelberget stängs för palestinierna. Frågan är alltså både konkret eldfängd men det handlar också om en ett förhållningssätt till en viktig symbol för palestinierna som nu uttrycker sitt missnöje.
Palestinierna saknar kontroll över sin vardag
– Det är inte så att det upplevda hotet mot de här heliga platserna skulle vara överdrivet av palestinierna, med tanke på tidigare liknande fall till exempel i Hebron. Men samtidigt är det symboliskt för hur palestinierna saknar kontroll över de flesta frågorna i sin vardag, inte bara sina helgedomar. De har inte rörelsefrihet, får inte bygga hus, så frågan om kontrollen över al-Aqsa förstärker känslan av att man inte kontrollerar sitt liv, säger White.
Trots att både demonstrationer mot israeliska armén och till exempel knivhuggningarna mot soldater och civila har ökat de senaste dagarna, anser White att man inte kan tala om en intifada.
– Det som har hänt den senaste veckan har mest drivits på av unga palestinier och gräsrotsaktivister. Det är spontana små resningar och demonstrationer mot ockupationen. Det är uppseendeväckande att så många av incidenterna har ägt rum just i östra Jerusalem där de palestinska myndigheterna inte kan agera, säger White.
Övervåld spär på våld
Demonstrationerna är oorganiserade och saknar än så länge något större populärt underlag, säger White.
Men den israeliska reaktionen kan förändra situationen.
– Den israeliska regeringen både trissar upp sin retorik och ger armén friare händer. I sin tur begår armén allt värre övervåld då den känner ett politiskt tryck att agera hårdare, säger White.
Det här har nu satt igång en våldsspiral av knivhuggningar, dödsskjutningar och demonstrationer som slås ner hårt med skottlossning och tårgas.
Våldet har krävt fyra israelers och tiotals palestiniers liv, och sammanlagt över 500 människor har skadats.
Obeväpnade unga palestinska tonåringar har fått sätta livet till
Många av de dödade har varit obeväpnade palestinska demonstranter, bland dem flera unga tonåringar, påpekar White.
– I två fall har till och med trettonåringar skjutits ihjäl. På frågor om vad man egentligen bara kan kalla illdåd säger armén att de som dödats och målen för skottlossningen hade uppviglat till våld. Men hur kan man kalla en trettonåring för en uppviglare, och varför använder man skarp ammunition mot obeväpnade demonstranter? Det är frågor som fler människor borde ställa, säger White.
White anser att också israeler borde ställa de här frågorna, och att den israeliska regeringens agerande bara förvärrar läget.
Politiskt dödläge hindrar lösning
Men samtidigt har den israeliska regeringen målat in sig i ett hörn där den inte kan vidta de åtgärder White anser att skulle kunna leda till en konstruktiv utveckling.
Premiärminister Benjamin Netanyahu har hållit sig vid makten genom att bygga ut de judiska bosättningarna och genom att lova - och leverera - allt hårdare tag mot palestinierna.
Då de här åtgärderna leder till en reaktion kan han inte nu backa, säger White.
– Så de svarar med samma medel vi har sett hittills; genom att riva hus som straff, genom att öka mängden poliser och soldater och genom att ge dem friare händer att använda våld. De svarar alltså med samma metoder som har lett till den situationen vi ser nu och det bara förvärrar läget.
Palestinska myndigheter trängda
Men inte heller de palestinska myndigheterna får något högt betyg.
De palestinska ledarna har stått inför ett läge där de kan välja att antingen tappa palestiniernas förtroende eller den administrativa makt de har på den israeliska regeringens nåder.
Och de har valt det första alternativet.
– De är också i knipa. Mahmoud Abbas och de andra ledarna för de palestinska myndigheterna har byggt sin politiska strategi enligt förhållanden som inte har varit rådande på länge. De har, egentligen ända sedan Osloprocessen, ett slags säkerhetssamarbete med Israel, enligt tanken att man är en del av en internationell fredsprocess under USA:s ledning.
Den fredsprocessen har ändå inte existerat i praktiken på mycket länge.
– Den nya generation som har vuxit upp under Osloprocessen har sett att den strategin inte leder någonvart. Samtidigt ser de inte att Abbas och de andra ledarna har några alternativa strategier.
White säger att den utvecklingen har lett till allt större frustration, en frustration som snabbt utmynnar i också våldsamma reaktioner.
– Det är därför de tar till gatan, demonstrerar vid vägspärrarna och konfronterar den israeliska armén. Och den palestinska myndigheten har ingen förmåga att påverka nuläget. I sin nuvarande form och under nuvarande ledarskap verkar de alltså inte ha något att erbjuda. I stället bidrar deras politik till nuläget, och allt sämre förhållanden för palestinierna, säger White.
Omvärlden vill inte lägga tryck på parterna
White beklagar också att omvärlden, framförallt EU, är ovilligt att lägga tryck på parterna.
Om både Israels och de palestinska myndigheternas politik är bankrutt, kan samma sägas om EU:s strategi, menar White.
– Det borde vara uppenbart för alla att de rådande förhållandena i princip när som helst kan ge upphov till massiva oroligheter och till våld. Men tyvärr verkar EU:s politiska ledare inte vara villiga att använda de redskap de har till sitt förfogande att pressa sina israeliska kolleger för att få till stånd förändring.
Inte nu, men när som helst
Nivån på våldet i de ockuperade palestinska områdena har ökat stadigt de senaste åren.
Enligt White är det därför svårt att säga om de våldsamheter som nu har blossat upp är början på en ny intifada.
Däremot anser han att läget nu är sådant att det när som helst kan urarta i större oroligheter och det betyder att en folkresning inte heller någonsin kan uteslutas.
– De palestinska ungdomar som nu tar saken i egna händer är villiga att riskera sina liv i protester och demonstrationer. Så som de det, vill de söka en egen lösning på sin situation och är också villiga att fortsätta sina demonstrationer, säger White. För att det ska utmynna i en ny intifada krävs ändå antingen de palestinska myndigheternas stöd eller ett bredare stöd bland befolkningen. Det återstår att se hur den israeliska regeringen nu reagerar och om det leder till att situationen förvärras.
