– Det var väldigt roligt att laga maten och jag tror det kommer att bli jättegott, säger Cnut Blomberg som går i andra klass i Amosparkens skola. Vi får bland annat äta soppa gjord på pumpa så det ska bli spännande.
Klasskompisen Jasu Järvistö håller med och kan inte vänta på att sitta ner vid dukat bord.
– Jag väntar mest på våfflorna och äppelpajen, säger Järvistö med glad min.
Mångårig tradition på orten
Skördelunchen har blivit något av en tradition på Kimitoön och arrangeras av 4H på orten tillsammans med Sagalunds museum och skolor och daghem i kommunen.
– Jag har hållit på med det här i, låt mig se nu, nio år tror jag det blir, säger verksamhetsledare Clara Bergström från Kimitoöns 4H. Men i år var det nog bedrövligt för jag minns inte att det skulle ha varit så här torrt någonsin tidigare och det påverkade naturligtvis slutprodukten, det vill säga skördelunchen.
Men Bergström är nöjd med slutresultatet trots det och eleverna verkar också nöjda med det som står på bordet.
– Den viktigaste lärdomen är att barnen får se vad som krävs för att odla i dagens läge, säger Bergström. Det är inte så lätt att få något att växa från att du satt fröna i jorden och det finns ingen automatik i att det blir någon skörd.
Ingen bark i brödet
Under nödåren var många tvungna att ty sig till bark i brödet men så långt går man inte under skördeluncherna på Kimitoön.
– Vi fyller på med alldagliga varor men majoriteten av produkterna kommer från de egna odlingarna här vid Sagalunds museum, säger Bergström. Det här är ett sätt att visa för barnen hur det är att själv odla och tillreda maten.
Sari Kippilä jobbar som trädgårdsmästare vid Sagalunds museum och är glad att pumporna i år klarade sig bra.
– Ifjol fick vi jättemycket potatis och var tvungna att hitta på alldeles för många potatisrätter men nu var det pumpans år vilket är glädjande, säger Kippilä. Men torkan i somras var nog svår trots att det inledningsvis såg bra ut.
Enligt Kippilä är skördeluncherna ett fint koncept som ger barnen insyn i vad som behövs ifall man ska odla sina grödor själv.
– Jag är speciellt glad att barnen får lägga fingrarna i mullen för det är viktigt på så många plan, säger Kippilä. De får verkligen känna hur den finländska myllan är och ser ut.
