Brottsofferjouren bytte namn för att betona att den finns till för hela Östnyland – allt fler tar själva kontakt

Våldsrelaterade brott och sexualbrott är fortfarande de vanligaste orsakerna till att söka hjälp från Brottsofferjouren Östra Nylands serviceställe. Allt fler känner till tjänsten och söker själva hjälp per telefon eller söker upp en stödperson.

Brunhårig kvinna i blåspräcklig blus poserar vid en infart.
Sofia Eklund har handlett jourens frivilliga stödpersoner sedan 2017. Bild: Leo Gammals / Yle

Brottsofferjouren (RIKU) Borgånejdens serviceställe har nyligen bytt namn till Östra Nylands serviceställe.

– Först och främst vill vi poängtera att man ska få service inom hela östra Nyland. Det är inte bara Borgåbor som ska få service utan vi finns till för hela regionen, säger handledare Sofia Eklund.

Eklund upplever inte att östnylänningar skulle ha haft problem att hitta jouren, men att färre har tagit kontakt från andra kommuner och städer i regionen än Borgå.

De flesta klienter som kontaktar jouren kommer via polisen och Eklund tror också att de som jobbar inom social- och hälsovården vet att hänvisa rätt.

– Folk söker mer och mer efter hjälp av oss, men största andelen klienter kommer via polisen. Polisen hänvisar klienterna till oss.

En knytnäve och en flicka i bakgrunden.
Våldsbrott och sexualbrott är fortfarande de främsta orsakerna till att söka hjälp hos brottsofferjourerna. Illustrerande arkivbild. Bild: CC

Brottsofferjouren Östra Nylands serviceställe erbjuder stöd och rådgivning till brottsoffer. Stöd och råd får även anhöriga till brottsoffer samt vittnen i brottsmål.

– Främsta orsaken till varför man tar kontakt är att man söker stöd och hjälp i själva brottsprocessen och många har hört att det är möjligt att få en stödperson med till polisförhör eller rättgången.

Våld i nära relationer och sexualbrott är de vanligaste orsakerna till ett klientskap hos jouren. Det gäller inte bara i östra Nyland utan också hela landet.

– Det har varit länge så att de här typerna av brott har dominerat hos oss.

Bedrägerierna har ökat

I februari uppmärksammades den internationella brottsofferveckan under temat bedrägerier.

2022 kontaktade 1 900 klienter Brottsofferjouren om bedrägeri eller förskingring, en ökning med 200 personer från föregående år.

Östnylänningar är inte besparade bedrägerier och att bli lurad på kärlek och pengar kan lämna djupa spår.

– Olika bedrägerier syns mera också bland våra klienter. Det kan vara fråga om romansbedrägerier, som ju har vuxit på senaste tid. Eller något man köpt på nätet och blir lurad på sina pengar.

Bedragarna lockar med löften om till exempel pengar eller kärlek.

– Om man pratar om just romansbedrägerier så finns där mycket skam och skuldkänslor, för man har fått ett förtroende för och skapat ett förhållande till den här människan och så blir man utsatt och bedragen, säger Eklund.

Inte en del av välfärdsområdet

Jourens verksamhetsområde är det samma som för Östra Nylands Välfärdsområde och fast uppgifterna omfattar socialt arbete är jouren inte en del av välfärdsområdets tjänster utan hör till tredje sektorn och får statlig finansiering via Justitieministeriet.

Den största aktören i södra Finland är föreningen för psykisk hälsa, Mieli. Föreningen fungerar också som nationell koordineringsorganisation och är handledare Sofia Eklunds närmaste arbetsgivare.

– Till mina arbetsuppgifter hör att vara i kontakt med klienter, handleda mina frivilliga som jag har här i området och samarbeta med olika nätverk.

Jourens samarbete med välfärdsområdet sträcker sig bland annat till skyddshemmet i Borgå.

– Från skyddshemmet hänvisar man ju klienter till oss och jag besöker skyddshemmet regelbundet. Klienter där har möjlighet att få vår service där i skyddshemmet.

Nationellt användes brottsofferjourens tjänster av 28 300 klienter 2022, men Eklund har svårt att uppskatta exakt antal östnyländska klienter.

I korthet kontaktas jouren varje dag av någon som behöver råd eller hjälp, men behoven är väldigt olika.

– Alla behöver inte en frivillig stödperson, utan någon vill ha konsultation eller råd som räcker med ett telefonsamtal. Stödpersonen kommer sedan med i det praktiska vid till exempel polisförhör och rättegångar.

Käytävä ja kolme ovea joissa palaa valot.
Rättegångar kan kännas mycket svåra om man måste dela sal med en gärningsman flera gånger. Arkivbild. Bild: Rami Moilanen / Yle

Den som vill bli frivillig stödperson börjar med att fylla i en blankett.

– Vi tar kontakt och kartlägger om arbetet passar dig. Om man på basis av telefonintervjun ännu är intresserad och känner att arbetet skulle passa en kallas man sedan till en intervju på servicestället.

Eklund handleder just nu mellan fem och tio frivilliga stödpersoner. De har gått genom en grundkurs som ger kunskaper om olika brottstyper och -processer samt färdigheter att bemöta personer som råkat ut för brott.

Det finns inga krav på utbildning inom till exempel juridik, social- och hälsovård eller andra samhällsvetenskaper. Däremot är det viktigt att man inte själv belastas av tidigare upplevelser som kan försvåra uppdraget som stödperson.

– Det är inget hinder, men vi diskuterar nog om man har egna erfarenheter av att ha varit offer för ett brott, hur länge sedan det är och om man har bearbetat saken tillräckligt för att själv kunna verka som stödperson.

Stödpersonen är inte en vän

Ett klientförhållande kan räcka en lång tid och då behöver stödpersonen ha tillräckligt med tid att finnas till hands fast det inte nödvändigtvis händer något specifikt i själva rättsprocessen.

– Det är viktigt att man känner att man blir hörd, men vårt stöd begränsas också till själva brottsprocessen. En brottsprocess kan ju sedan i värsta fall ta flera år och stödet följer då med i flera år.

Avsikten är inte att skapa ett djupt vänskapsförhållande mellan klient och stödperson. Stödpersonen gör inga hembesök utan man träffas antingen i jourens lokaler eller på överenskommen plats, till exempel på en promenad eller i ett kafé.

– Det är viktigt att man visar empati och förstår situationen, men det är inte meningen att vi fungerar som en vän, utan när brottsprocessen är slut tar också stödförhållandet slut.

Brunhårig kvinna i blåspräcklig blus poserar vid en infart.
Sofia Eklund. Bild: Leo Gammals / Yle

Trots att brottsoffer, gärningsmän och stödpersoner vistas i samma lokaler under delar av brottsprocessen och kan komma nära varandra har Eklund inte upplevt säkerhetsrisker bland frivilliga.

– Jag har inte upplevt att våra frivilliga skulle ha utsatts för hot eller känna sig rädda i någon situation. Det är oftare så att hotet riktas mot brottsoffret om offret och förövaren har en relation.

Brottsoffrens rättigheter förbättrades efter att Finland ratificerade EU:s brottsofferdirektiv 2016. Då bestämdes att brottsoffer skulle få information om stödtjänster, men också att tredje sektorn skulle ansvara för verksamheten med statlig finansiering fram till 2027.

Eklund beskriver läget idag som bra och ser inga akuta behov av förnyelser, men avvaktar ifall den nya sexualbrottslagstiftningen som trädde i kraft vid årsskiftet för med sig något nytt.