Antalet adhd-diagnoser har ökat kraftigt under de senaste åren och tiotusentals barn medicineras för att få hjälp med adhd. Adhd är en neuropsykiatrisk störning som kan synas som koncentrationssvårigheter, att man har svårt att komma igång, svårigheter med impulskontroll och överaktivitet.
Var tionde pojke i åldern 9–13 äter idag adhd-medicin och trenden pekar fortsättningsvis uppåt. Det verksamma ämnet i medicinerna heter i de allra flesta fall metylfenidat – ett ämne som är nära släkt med amfetamin.
Experter inom psykiatri och psykologi efterlyser nu en bred och kritisk diskussion om varför allt fler barn och unga medicineras. Är det faktiskt barnen som ska medicineras i så här stor utsträckning eller ligger problemet i själva verket hos oss vuxna som kräver alldeles för mycket av dem?
Det här diskuterades i måndagens Slaget efter tolv och i den deltog Nilla Henry, forskare och skolpsykolog vid Sirkkala och S:t Olofsskolan i Åbo, Pia Graniittiaho, enhetschef vid Barnavårdsföreningen och Hasse Karlsson, professor i psykiatri vid Åbo universitet.
Flera orsaker till ökningen
Hasse Karlsson ser flera förklaringar till att antalet adhd-diagnoser har ökat så kraftigt under de senaste åren.
– Tidigare diagnostiserade man sällan barn med adhd, så det kan ha funnits en underdiagnostisering som nu har korrigerats. En annan tolkning är att det inte är så lätt för människor med koncentrationsproblem att hitta sin plats i samhället. Toleransen har minskat, säger Hasse Karlsson.
Han menar att diversiteter i samhället har minskat och många yrken där man tidigare kunde klara sig bra trots sina utmaningar har försvunnit.
– Det finns inte till exempel gårdskarlar mer, som kunde leva med obehandlad adhd och ändå klara av vardagen jättebra.
Då det samtidigt finns en medicin som verkar fungera ganska bra så har diagnoserna ökat, menar Karlsson.
Adhd-diagnoserna skjuter i höjden
Adhd-diagnoserna har verkligen skjutit i höjden: för 15 år sedan medicinerades 3000 barn i lågstadieåldern med adhd-medicin, år 2021 var siffran 19 000 och den siffran stiger stadigt. Över 6 gånger fler barn äter alltså adhd-medicin idag jämfört med för 15 år sedan. Enligt Institutet för hälsa och välfärd THL äter så många som var tionde pojke mellan 9 och 13 år adhd-medicin i vårt land.
Pia Graniittiaho som jobbar inom Barnavårdsföreningen som enhetschef och expert inom barn- och familjearbete bekräftar att frågor kring adhd-diagnoser och medicinering förekommer mycket ofta bland de familjer som tar kontakt med föreningen.
– Jag jobbar mer med allmänt familjestöd, ger råd vid skilsmässa, råd åt bonusfamiljer och i relationsfrågor och här märker jag en stor ökning i frågor som berör diagnoser och medicinering jämfört med för tio år sedan.
Granittiaho berättar att många familjer tampas med osäkerhet kring medicinering och huruvida det till exempel är etiskt, rätt eller fel, att medicinera ett barn med svårigheter.
Har allt fler barn adhd ”på riktigt”?
Hasse Karlsson tror inte att de höga adhd-siffrorna beror på ökad förekomst av den neuropsykiatriska störningen adhd, alltså det man kallar för prevalens.
– Prevalensen kan ha ökat lite, det är möjligt. Men mer tror jag det handlar om att vi har bättre diagnostik och att vi ställer allt högre krav på våra barn, säger Karlsson.
Karlsson menar att kraven i skolan har ökat och då finns det alltid en grupp elever som inte klarar av den förhöjda kravnivån.
Vi borde medicinera våra barn i betydligt mindre utsträckning än vad vi gör för tillfället.
Hasse Karlsson
– Då är frågan att har de adhd ”på riktigt”? Eller är det så att om vi skulle ha en annorlunda skola och ställa lite lägre krav på våra skolbarn så kunde de klara sig bra utan medicinering? Det tror jag nog, menar Karlsson.
Karlsson lyfter fram begreppet ”självreglering” som är centralt i den läroplan som gäller i grundskolorna idag.
– Hjärnan hos ett normalt utvecklat barn i 12-13 årsåldern har inte utvecklats så långt att barn skulle kunna kunna reglera sig själva, planera framåt och vara förutseende. Men det här ingår i skolvardagen idag.
Karlsson konstaterar att om man dessutom har svårt att koncentrera sig så klarar man definitivt inte av denna självreglering.
– På det sättet har skolan utvecklats åt fel håll, menar Karlsson.
”Krav som förr ställdes på en 16-åring krävs nu av barn i lågstadiet”
Nilla Henry som jobbar som skolpsykolog i Sirkkala skola med barn i årskurs 1-6 och i S:t Olofsskolan med barn i årskurs 7-9 säger att det verkar som att vuxna idag har glömt bort hur det var att gå i skolan.
– De krav man förr ställde på en 16-åring ställs nu redan i hög- och lågstadiet. Det fungerar inte! Barnen har inte de här färdigheterna.
Henry säger att det inte heller krävs särskilt stora utmaningar med koncentrationsförmågan för att ett barn ska blir totalt utmattat efter skoldagen. Då är det inte ovanligt att barnet ”kraschar” totalt då det kommer hem.
”För mycket fokus på det kognitiva i skolan”
Hasse Karlsson hävdar att om samhället skulle se ut på ett annat sätt så skulle man inte behöva medicinera barn och unga i samma utsträckning som man gör idag.
Vad borde då förändras?
– Skolans uppgift är givetvis att ge barnen kunskaper. Men skolan finns också till för att barnen ska ha kamrater, ha det skoj och känna gemenskap. Vi fokuserar för mycket på det kognitiva just nu. Stämningen i skolan borde förändras, menar Karlsson.
Om barnen börjar må sämre och sämre – allt fler har adhd, depression och ångest – då är det ett tecken på något. Vi trimmar dem för mycket.
Hasse Karlsson
Idag medicineras närmare 40 000 barn och unga med metylfenidat – hur mycket ska man trimma ett barn så att hen blir en så optimal människa som möjligt?
– Om barnen börjar må sämre och sämre – allt fler har adhd, depression och ångest – då är det ett tecken på något. Vi trimmar dem för mycket, säger Karlsson.
Karlsson efterlyser en bredare diskussion om huruvida vi borde ändra något i samhället istället för att medicinera allt fler barn och unga.
– Men den diskussionen finns inte idag. Vi borde medicinera våra barn i betydligt mindre utsträckning än vad vi gör för tillfället, säger Karlsson.
