Liisa Keltikangas-Järvinen är en känd professor i psykologi som gjort sitt livsverk inom personlighetsforskning. Hon har redan länge varit en stark profil vad beträffar barns rätt att bli betraktade som olika personligheter.
Keltikangas-Järvinen är djupt oroad över vad de senaste årens reformer i läroplanen lett till.
Det verkar som att man struntat i hjärnforskningen och det vi vet om hjärnans utveckling, om personlighetsutveckling och om utvecklingspsykologi och bara fokuserat på pedagogiken
Liisa Keltikangas-Järvinen, professor i psykologi
När man blundat för så här väsentliga frågor inom barnpsykologi har man enligt Keltikangas-Järvinen förlorat uppfattningen om hur barn är och vad som kan krävas av dem i skolan.
Och nu har skolan enligt Keltikangas-Järvinen utvecklats i en riktning som är direkt skadlig för en del barn.
Självstyrning innebär att barnen i hög grad ska arbeta självständigt. Det kan i sin tur leda till att en del av arbetet görs hemma med föräldrar eller andra vuxna. Då är det lätt hänt att barn som har föräldrar med hög utbildning klarar sig bättre än barn som inte har lika resurstarka föräldrar.
Enligt Keltikangas-Järvinen är de flesta lärare medvetna om att läroplanen inte är så bra för barn, men det finns också lärare som anser att man kan forma barn så att de passar bättre ihop med läroplanen.
Det finns också en liten forskargrupp som enligt min uppfattning lever i sin egen bubbla utan någon aning om hur vardagen i skolan ser ut
Liisa Keltikangas-Järvinen
– Utöver forskarna, finns en samling planerare och beslutsfattare som totalt saknar förståelse för lärarnas vardag, konstaterar Liisa Keltikangas-Järvinen.
Utbildningsstyrelsen vill inte diskutera hur självstyrning påverkar inlärningen
De tiderna är förbi då Finland kunde stoltsera med att ha den bästa skolan i världen. Efter 2006 har resultaten i den internationella Pisaundersökningen sjunkit stadigt.
I januari i år publicerade det nationella centret för utbildningsutvärdering, NCU, en rapport som också den visade att läs- och skrivförmågan kraftigt försämrats särskilt i vissa grupper. Bland annat bland svenskspråkiga pojkar. Skillnaden mellan olika skolor har också blivit större.
En anmärkningsvärd fråga är hur mycket hemförhållanden styr skolframgången. Det verkar som att föräldrarnas hjälp med skoluppgifter spelar allt större roll. Det här kan i sin tur leda till att barn med till exempel invandrarbakgrund får ett sämre utgångsläge.
En betydande förändring är också att barn och unga läser allt mindre och använder allt mer tid framför olika skärmar.
Enligt professor Liisa Keltikangas-Järvinen är trenden tydlig:
– Forskningsresultat visar tydligt att ju mer undervisningen går ut på självstyrning, desto mer delas eleverna upp i goda och dåliga. Men när Utbildningsstyrelsen ställs inför dessa uppgifter är deras första reaktion att de tror att det är ett skämt, konstaterar Keltikangas-Järvinen.
De försämrade resultaten bör tas på allvar
Professorn är förbryllad över att man inte tagit situationen på allvar fast våra resultat sjunkit i flera år.
– Nu hör vi till de OECD-länder vars resultat sjunkit så länge som Pisa- undersökningarna har gjorts. Vi har sett på resultaten och upprepat år efter år att resultaten ännu inte är särskilt dåliga. Men vi har missat den sjunkande trenden, säger Liisa Keltikangas-Järvinen
Undersökningarna visar att inlärningsresultaten är betydligt sämre hos barn med invandrarbakgrund än hos barn med finländsk bakgrund.
– Det här visar att vi inte lyckats särskilt bra med integreringen. Ändå har vi procentuellt sett betydligt färre barn med invandrarbakgrund jämfört med andra länder. En del politiker vill skylla dåliga skolresultat på själva invandringen, men problemet finns inte alls där, hävdar Keltikangas-Järvinen.
Jämfört med andra OECD-länder har vi stora skillnader i skolframgång mellan flickor och pojkar och mellan elever med olika social bakgrund.
– Den här trenden har varit tydlig i flera år. Men varför hajar vi till först nu? undrar Keltikangas-Järvinen.
Varför försämras skolresultaten?
Professor Liisa Keltikangas-Järvinen förundrar sig över att det har varit så svårt för de ansvariga att erkänna att skolresultaten försämrats och analysera vad de försämrade skolresultaten beror på.
När vi diskuterar utmaningar i skolan borde vi enligt henne diskutera skolans vardag och det arbete som lärarna utför dag ut och dag in. Vi borde utforska de element som stressar lärarna och som känns utmanande i vardagen.
I stället verkar det som att vi hellre söker svar utanför skolan. Vi skyller på digitalisering och spel och samhällsförändring och att föräldrar inte längre vill lära sina barn läsa.
Keltikangas-Järvinen anser att skolmyndigheterna blundat för hur stora utmaningar alla skolreformer lett till för dem som går i skola och som jobbar där.
– Vi behöver mer diskussion om hur man strukturerar en skoldag: hurdana skolbyggnader vi bygger, hur vi agerar i skolan, har vi klasser eller inte, om lärarna trivs i skolan och hur mycket självstyrning som ingår i undervisningen.
Enligt professor Liisa Keltikangas-Järvinen finns det hur mycket forskning som helst om de här frågorna i världen.
Det är till exempel vetenskapligt bevisat att elever har bättre arbetsro om de sitter vid enskilda bord i rad än om de sitter i grupper på fyra mitt emot varandra
Liisa Keltikangas-Järvinen
Men enligt Keltikangas-Järvinen anser vi i Finland att all forskning behöver göras här i Finland för att vi ska kunna lita på resultaten. Och vad självstyrning beträffar har man ännu inte forskat i det i Finland för att det använts som metod här bara under tio år.
Men forskning har gjorts i Tyskland och finländska barns hjärnor är inte på annat sätt funtade än tyska barns hjärnor. Vi kunde bra ta del av tysk forskning i de beslut vi fattar
Liisa Keltikangas-Järvinen
Och det vi vet oberoende av forskning om självstyrning är att ju mer ansvar för skolarbetet vi ger åt eleverna och ju tidigare vi kräver självstyrning, desto mer ökar pressen i hemmen. Och då är det klart att inlärningsresultaten varierar beroende på hur mycket stöd ett barn får av sina föräldrar.
– Det här i sin tur leder till att barnen delas upp i två grupper beroende på hurdana hemförhållanden de har, suckar Keltikangas-Järvinen.
Barn behöver tydliga rutiner och råd. Men som det nu är, kräver skolan för mycket och för tidigt
Liisa Keltikangas-Järvinen
26.1 Kl. 17.27 uppdaterades artikeln med en förklaring om att självstyrning innebär självstyrt lärande och det att eleverna arbetar mer självständigt.
