I januari i år inleddes arbetena med att gräva tvåstegsdiken längs Raseborgs å. Nu är det projektet rott i land, om man tillåts använda det uttrycket.
Nästan fem kilometer av den drygt 13 kilometer långa Raseborgs å består numera av en tvåstegsfåra beklädd med växtlighet som ska förhindra erosion, det vill säga ras av jordpartiklar ner i vattendragen.
– Man förstorar fåran, men inte som i traditionell dikning där man går djupare, utan man går i stället bredare och gräver översvämningsterrasser, förklarar projektchefen för Raseborgs å, Sara Vaskio.
Mitt i ån är fåran som djupast, men den är rätt smal.
Ån svämmar fortsättningsvis över när snön och isarna smälter eller när det regnar mycket, men den svämmar över på översvämningsterrasserna.
På översvämningsterrasserna finns gräs och andra växter som fångar upp näringsämnena.
– På det sättet är det en mer naturvänligare dikning samtidigt som det är mer vatten och växtlighet längs ån. Det ökar den biologiska mångfalden, säger Sara Vaskio.
Förutom tvåstegsdiken har man också byggt våtmarker och bottentrösklar för att bromsa upp vattenflödet.
Sara Vaskio står tillsammans med markägaren och jordbrukaren Stefan Holmberg i Grabbacka i Karis.
Han och andra lokala markägare har grävt bland annat de nya dikena som ska hindra näringsämnen från bland annat åkrar att rinna ner i ån och vidare ut i Finska viken och Östersjön.
– Visst har det varit en hel del jobb och planering, men annars har det gått bra, säger Stefan Holmberg.
Stefan Holmbergs åkrar ligger på ett flackt, låglänt område och han har därför haft stora problem med översvämningar.
– På våren, men också på höst och vinter och till och med på sommaren, berättar Stefan Holmberg.
Han pekar mot en åker invid ån, en åker som Stefan Holmberg säger är hans bästa och bördigaste, men som dessvärre har legat en hel del under vatten när Raseborgs å har svämmat över. Här har han bland annat odlat lök, men han har varit med om att sättlöken flutit iväg tillsammans med dyr gödsel.
Den här hösten har det regnat mycket, men åkern ser rätt torr och fin ut, i alla fall sett ur en lekmans öga.
– Jo, här var det dikat redan i våras och jag sådde faktiskt nästan först på översvämningskänsliga områden, så det var positivt, säger Stefan Holmberg.
Holmberg känner att han har fått bättre åkermark.
– När det växer bra och man skördar bra så tar man vara på en stor del av näringsämnena i form av skörd i stället för att skicka iväg dem till Östersjön.
Helt utan mankemang har Stefan Holmberg inte klarat sig när han har grävt diken. Det är erosionskänsliga områden och det har hänt att han grävt där det är lera direkt på berg.
– Där har det glidit iväg och man kan inte gräva om direkt, men på en del platser har vi gjort erosionsskydd med stenmaterial i branterna.
En tvåstegsfåra på nästan fem kilometer är den längsta i Finland, vilket gör Raseborgs å unikt. Projektet har också fått en hel del uppmärksamhet.
– Bland vattenvårdare i Finland är det här projektet väldigt känt. Vi har Aalto-universitetet som forskar i hur den här tvåstegsfåran fungerar, vad som händer och hur man ska sköta den, berättar Sara Vaskio.
– Så har vi också Finlands miljöcentral som mäter vattenkvaliteten i ån för att se om våra åtgärder gör att det blir bättre, tillägger Vaskio.
De flesta markägare har varit positivt inställda till vattenskyddsprojektet säger Stefan Holmberg. Han hör själv till skaran nöjda jordbrukare som satt ner mycket tid och arbete på att göra tvåstegsdiken men som nu, bokstavligen, skördar frukten av allt slit.
Nu gäller det att underhålla och sköta tvåstegsfåran i Raseborgs å. På sikt handlar det om att röja sly och vass. Däremot tror Stefan Holmberg inte att man behöver göra om dikningen.
Ett lyckat projekt säger också Sara Vaskio och dessutom ett projekt som fortsätter eftersom Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland har gått in med ny finansiering fram till sommaren 2025.
Området utvidgas till att gälla också Snappertuna inre skärgård.
– Vi går längre ner mot skärgården. I princip gör vi som tidigare, jobbar på land för att förbättra vattnen, säger Sara Vaskio.
Det finns också en del gamla arbeten som håller på att slutföras. Sara Vaskio nämner våtmarksbygget i nedre fåran av Raseborgs å, en bit efter Raseborgs slott.
– Där är det lite nya lösningar. Vi försöker få till en gäddfabrik, en våtmark där gäddorna kan komma in för att leka.
I det utvidgade området i Snappertuna inre skärgård finns också en hel del sommarstugor och också fritidsborna ska tas med i vattenvårdsprojektet.
– Vi tror de är lika intresserade av att få vattendragen och havet i skick. En sak vi kommer att jobba med är avloppsvattnet i glesbygden. Det finns saker man kan göra, hur man ska sköta utedasset till exempel, säger projektchef Sara Vaskio.
Projektet, som leds av Raseborgs stad är en del av miljöministeriets program för ett effektiverat och bättre vattenskydd.
