Forskningen visar att upp till 23 000 personer årligen insjuknar i en demenssjukdom. Det är nästan 10 000 fler än vad tidigare bedömningar har gett vid handen.
År 2021 uppgick det totala antalet demenssjuka till över 150 000, av vilka de flesta hade fyllt 85 år.
– Befolkningen har åldrats, diagnostiken har utvecklats och den allmänna medvetenheten om minnesjukdomar har sannolikt ökat antalet diagnostiserade minnessjuka, säger Hanna-Maria Roitto, specialistläkare vid HUS och docent och expert vid Institutet för hälsa och välfärd.
Enligt Roitto är den nuvarande bedömningen sannolikt ändå i underkant eftersom det finns många som varken har en diagnos eller sökt vård för lindriga demenssjukdomar.
Dessa finns inte i de register som man nu granskat.
Lägst antal sjuka på Åland
Forskningen synliggör stora regionala skillnader; flest personer med en demenssjukdom lever i Kajanaland (5 368 per 100 000 invånare) och Kymmenedalen (5 170 per 100 000), medan Åland har det lägsta antalet (1 414 per 100 000).
Enligt Hanna-Maria Roitto förekommer det olika mycket demenssjukdomar beroende på befolkningens ålder, men också vårdresurserna och riskfaktorerna i området.
Det är möjligt att motarbeta demenssjukdomar genom att satsa på effektiva sätt att minska riskfaktorer.
– Riskfaktorerna inkluderar högt blodtryck, diabetes, medelåldersövervikt samt rökning, för lite motion, ohälsosam kost, låg utbildning, depression och låg kognitiv aktivitet.
Förekomsten av demenssjukdomar var lägre också i andra svenskspråkiga områden, som Österbotten.
Enligt Roitto kan det dels relatera till den geografiska fördelningen av så kallade folksjukdomar, dels till frågor som samhörighet och förekomst av depression och ensamhet.
Framöver ska registret över demenssjukdomar uppdateras varje år.
Om befolkningsutvecklingen följer den nuvarande prognosen och demenssjukdomar konstateras i samma takt som i dag, lever det i Finland nästan en kvarts miljon personer med en demenssjukdom år 2040.
Föråldrad lägesbild
Finland har hittills saknat liknande noggranna uppgifter om antalet minnessjuka som det finns till exempel i Sverige. Enligt Roitto har hon i sitt kliniska patientarbete länge hänvisat till samma uppgifter.
I tidigare estimat om förekomst har myndigheterna förlitat sig på europeiska befolkningsdata och finsk forskning från 1980- och 1990-talet.
Nu har Institutet för hälsa och välfärd, Statistikcentralen, Folkpensionsanstalten och Pensionsskyddscentralen kartlagt antalet minnessjuka med hjälp av registeruppgifter och FPA:s data om läkemedelsersättningar.
Det har krävt särskilt forskningstillstånd.
Forskningen visar ändå inget om svårighetsgraden av de diagnostiserade fallen. Med hjälp av kvalitativa data kunde myndigheterna se till exempel hur tidigt diagnoserna ställs, noterar Roitto.
– Forskningen är viktig och den ger oss aktuella uppgifter om antalet minnessjuka, men den väcker också nya frågor. Den berättar en del av frågan, men vi behöver också forskning om i vilket skede diagnoserna ställs.
