I studentskrivningarna skrev Jaan Siitonen A i svenska och var säker på en sak: Han skulle aldrig lära sig svenska. Han var sur på den så kallade tvångssvenskan och tyckte finlandssvenskarna var bortskämda.
När det blev dags att göra värnplikten, fick rebellen i honom en idé:
– Jag kunde ta ”tvångssvenskan” till nästa nivå och göra militären i Dragsvik.
I sitt sommarprat berättar Jaan Siitonen om hur han gick från att vara antifinlandssvensk finne till att älska det svenska språket och ankdammen.
De första dagarna i Dragsvik var allt annat än lätta.
– Hela tiden ropade någon: ”Rekryt Nidär” och jag undrade hur alla finlandssvenskar kan heta ”Nidär”?
”Fittigt bra” svenska
Att Jaan Siitonen lärde sig svenska i militären har fört med sig vissa nackdelar. När han gjorde praktik på en bank och en äldre dam förklarade att hon har ett sparkonto blev Siitonens svar minst sagt överraskande.
– Jag sa till henne: ”Det är ju fittigt bra det”, vilket förstås inte är det bästa ordvalet utanför Dragsvik.
Så fort Jaan Siitonen förklarat sin bakgrund för damen, blev hon glad igen. Hon berömmer han språkkunskap: ”Du pratar riktigt fin svenska”.
Jaan Siitonen får ofta frågan vilken nytta han haft av att lära sig svenska.
– Svenska språket har hjälpt mig att ifrågasätta mina fördomar. Om jag hade fel gällande svenskan, inom vilka andra områden har jag då också fel?
Ankdammen ett enda stort kontaktnät
Efter militärtjänstgöringen började Jaan Siitonen studera statskunskap – på svenska.
– Jag bodde med två finlandssvenska rumskamrater, studerade på svenska och festade på svenska. Jag använde knappt finska alls – i Helsingfors. Det skulle ha varit helt ofattbart för den Jaan jag var i gymnasiet att förstå.
Att simma runt i ankdammen kändes tryggt.
– Svenskfinland är som ett enda stort kontaktnät. Den ena känner den andras kusin och den tredje har haft den fjärdes farbror som lärare.
– Det här skapar tillit och förtroende. Ett icke skrivet avtal som innebär att alla hjälper alla. Varför berättade inte någon att det finns en sådan här drömvärld i samma stad? Så småningom tänkte jag: ”Den här någon kan ju vara jag”.
I sommarpratet berättar Jaan Siitonen också om hur hans goda vän Henris död fick honom att våga ta steget och grunda organisationen Språkambassadörerna, och hur valet att prata svenska med barnen har påverkat hur han är som pappa.
Hurdan inställning till det andra inhemska språket har du haft i skolan? Har din inställning förändrats sedan dess? Berätta i kommentarerna.
