Det så kallade investerarskyddet ISDS (investor-state dispute settlement) gör det möjligt för ett privat bolag att stämma en stat om bolaget anser att staten brutit mot regeln om fri handel.
En nyöppnad databas visar att det i sådana här processer sedan 1998 har delats ut över 100 miljarder dollar i skattemedel till bolag. Den mest slående detaljen är att över 80 miljarder dollar har gått till den fossila industrin.
– De här stämningarna används ofta för att motverka politiska förändringar, säger handelsexperten Rikard Allvin och författare till boken Frihandelns fångar.
Ambitiös miljöpolitik hotas av stämningar
Allvin menar att den färska ISDS-databasen bekräftar den bild han har av systemet med privata skiljedomstolar.
– Tyvärr faller det sig naturligt att det är just kol- och oljebolag som använder det här systemet för att stämma regeringar som går före i klimatarbetet.
Det handlar med andra ord enligt Allvin om att många fossila bolag använder systemet med investerarskydd för att hota stater som vill införa ny klimat- och miljölagstiftning: om ni går vidare kommer vi att stämma er på miljarder dollar.
– Det här är hämmande för vissa länder som på grund av stämningshotet inte vågar gå vidare med klimatlagstiftning.
Var det meningen att systemet skulle fungera så här?
– Nej, det här kunde man inte förutse tidigare. I grunden var tanken att skydda västerländska företag som investerade i länder där plötsliga förändringar kunde leda till att industrier blev beslagtagna.
Istället för att pröva tvisterna i allmänna domstolar i länder med vacklande och korrumperade system gjordes det möjligt för bolagen att föra frågan vidare till privata skiljedomstolar på neutral mark.
Det kräver i sin tur att avtalen innehåller en skiljeklausul. Det är den som gör det möjligt att tvisten kan prövas av en privat skiljedomstol.
”De fossila bolagens hemliga vapen mot klimatlagar”
Den nya databasen som upprätthålls av tre frivilligorganisationer innehåller över 1 300 fall där stater har blivit stämda av bolag som anser att deras verksamhet och vinster har beskurits.
Datan visar att det är uttryckligen den fossila industrin som har dragit den största ekonomiska nyttan av förfarandet.
– ISDS är de fossila bolagens hemliga vapen mot klimatlagar, säger Tom Wills, ordförande för Trade Justice Movement som är en av de organisationer som startat databasen.
På organisationens webbplats framhåller man att hotet av att stämmas av oljebolag hindrar övergången till en fossilfri värld.
Rikhard Allvin är inne på samma linje.
– Vi har kanske 20 år tid att nå nettonoll i utsläpp. De här avtalen är en potentiell bromskloss i och med att många fossilbolag står redo att stämma de stater som snabbt försöker införa politiska åtgärder.
Italien stämdes av oljebolag och förlorade
Ett av de mest omtalade fallen är när den italienska staten stämdes av det brittiska oljebolaget Rockhopper och dömdes att betala en jättekompensation till bolaget för uteblivna vinster.
Bakgrunden till beslutet var att Italien år 2015 förbjöd kustnära oljeborrning. Rockhopper som hade investerat kring 30 miljoner euro i ett projekt utanför den italienska kusten tog frågan vidare till skiljedomstolen och vann.
Det anmärkningsvärda med kompensationen var att den mångfalt överskred den summa som bolaget hade investerat.
Processen gjordes möjlig genom det så kallade energistadgefördraget, ett handelsavtal från 1990-talet som också Finland har undertecknat. Avtalet gör det möjligt för bolag att stämma stater för uteblivna vinster som man kalkylerat med att få i framtiden.
Italien drog sig ur avtalet redan 2016, men kan stämmas av bolag ännu i 15-20 år framöver. Det tillåter en klausul i avtalet som kallas för solnedgångsklausulen, förklarar Rikard Allvin.
– Nu handlar det om att lämna dylika avtal så fort som möjligt och samtidigt sluta skriva nya avtal av det här slaget.
Finlands linje ännu oklar
Professor emeritus Martti Koskenniemi anser att Finland borde dra sig ur avtalet eftersom det inte tar i beaktande ny information som gäller klimat- och miljöfrågor. Det rapporterade Svenska Yle om tidigare i år.
Häromveckan kom beskedet att EU lämnar fördraget, men enskilda medlemsländer kan bli kvar om de vill. Finland och Sverige har valt den vägen.
– Jag kan verkligen inte förstå varför, kommenterar handelsexperten Rikard Allvin. Fördelarna är försvinnande små, riskerna gigantiska.
Svenska Yle frågar Arbets- och näringsministeriet om Finlands har planer på att dra sig ur det kontroversiella handelsavtalet och får svar av Katarina Särkänne, specialsakkunnig på ministeriets energiavdelning: det nationella beslutet är under beredning och för närvarande kan jag tyvärr inte kommentera det närmare.
Rikard Allvin anser inte bara att Finland och Sverige borde dra sig ur energistadgefördraget, utan att tiden nu är mogen att lämna alla handelsavtal med skiljeklausuler som gör det möjligt för stora bolag att stämma stater.
– Alla företag som verkar i Finland och Sverige är skyddade i en nationell rätt, staten kan inte beslagta deras tillgångar hur som helst. Då behövs inte ett parallellt privat rättssystem där insynen är minimal.
