Kebab, makaronilåda eller smörgåstårta? Philip Teir tar oss tillbaka till 90-talets Jakobstad

Romanen ”Eftermiddag i augusti” är nominerad till Svenska Yles litteraturpris 2024.

En man i grön tröja sitter vid ett bord och lutar huvudet mot armen och tittar rakt in i kameran.
Philip Teir är aktuell med romanen ”Eftermiddag i augusti”, som är nominerad till Svenska Yles litteraturpris 2024. Bild: Marjo Tynkkynen

I romanen Eftermiddag i augusti skildrar Philip Teir vänskapen mellan Jacob, Robert och Besim, som kommit som flykting från Kosovo.

Berättelsen utspelar sig i Philip Teirs egen barndomsstad Jakobstad och är i det stora hela förlagd till 1990-talet, en tidsperiod som Teir känner väl till.

Varför valde du just den här tidsperioden, vad var det som du ville utforska?

– Jag tror att den här boken bara hamnade där. När jag började skriva på den här historien märkte jag att det verkade som att platsen är Jakobstad och att tiden är 90-tal. Eftersom berättelsen är en barndomsskildring låg det nära till hands att det blev just 90-talet då jag själv var barn.

– Det var med andra ord inte så medvetet planerat att jag skulle skriva om den här tidsperioden. Men när jag väl gjorde det började jag sitta på Nationalbiblioteket och läsa gamla Jakobstadstidningar från den här tiden för att få med vissa händelser och få till vissa stämningar.

Var det en angenäm tidsresa?

– Jo. Även om det är en tidsresa som jag som författare kanske har försökt undvika eftersom jag tänkt att jag inte är särdeles intresserad av att skriva den här typen av renodlade barndomsskildringar. Men nu när jag väl gjorde det, kan jag säga att det har varit kul att umgås med personerna i berättelsen, att mejsla fram dem, att ta fram deras personligheter. Det är en varm känsla kring det.

bokomslag med målning föreställande en trädgårdsfest.
Bild: Schildts & Söderströms

Romanen är full av olika tidsmarkörer från musik till mat, och så finns här en alldeles speciell tidsmarkör som tangerar din egen familjehistoria, nämligen arbetet med flyktingar som tog fart just under 90-talet. På vilket sätt kom denna bit in i din berättelse?

– För fem–sex år sedan fick jag ett samtal av Marita Brandt som var en av dem som grundade flyktingföreningen Nada-Nord i Jakobstad år 1993. Marita hade en mapp med tidningsurklipp från 90-talet som handlade om en kosovo-albansk familj som kom till Jakobstad. Familjen hotades med utvisning, men fick sen stanna i alla fall. Min farmor var en av dem som tillsammans med Marita var aktiv med att hjälpa den här familjen.

– Det kändes som att jag måste göra någonting med det här materialet, och först var jag tveksam till att ta in den här flyktinghistorien i min uppväxtskildring, men ju mer jag skrev, desto mer kunde jag se de här människorna framför mig. Jag kunde också se de här hjälpsamma Jakobstadsborna framför mig. I Jakobstad är man inte rädd för att kavla upp armarna, gå samman och göra någonting.

Du är uppvuxen i Jakobstad, men har bott i Helsingfors i många år och har kanske ett utifrånperspektiv på din gamla hemstad. Har du fått syn på ett annat Jakobstad i och med arbetet med den här boken, och fokuset på 90-talet?

– På sätt och vis tror jag att det är ganska samma Jakobstad idag som det var på 90-talet. Men när man själv har varit ung på ett ställe har man ju så jättemånga miljöer, känslor och färger och sinnesförnimmelser som är kopplade till den tiden. Så det egentligen inte en stad jag kliver in utan mer ett minne jag kliver in i när jag skriver.
Om du skulle beskriva boken som en maträtt, vilken skulle det vara och varför?

– Jag tror att det finns några maträtter i den här boken, och det är makaronilåda och kebab med franskisar. Jag väljer kebab eftersom just den rätten är så väldigt mycket min farmor. Hon var inte särdeles bra på att laga mat, men i stället gick hon till Korvgörans och hämtade kebab. Det var alldeles underbart att äta kebab hemma i köket hos henne, och köket i boken spelar en viss roll.

Lyssna på hela intervjun med Philip Teir om Eftermiddag i augusti:

Philip Teir om romanen "Eftermiddag i augusti"

Är romanen för kort eller för lång?

När läsarjuryn till Svenska Yles litteraturpris 2024 samlades för att diskutera Philip Teirs roman funderade man bland annat på om berättelsen skulle ha varit förtjänt av att vara längre eller kortare? Och hyser Jacob kantänka erotiska känslor för Roberts mamma Mona?

Frågan om verket som maträtt väckte många tankar: är romanen en intresseväckande lager-på-lager-lasagne, en enkel och god makaronilåda utan större överraskningar eller en smörgåstårta som är vacker på ytan men lite stum på insidan?

Lyssna på läsarjuryns diskussion om Eftermiddag i augusti:

Är romanen makaronilåda eller smörgåstårta? Läsarjuryn tar sig an Philip Teirs roman "Eftermiddag i augusti"