I dag är det maskerad på dagis.
Lotta, fem år, har rosalackade naglar och kattmorrhår på kinderna. Det har pappa Christoffer Vidjeskog fixat i morgonbrådskan, samtidigt som han gjort både sig själv och lillebror Stellan, två år, klara för dagen.
Tidigare hade det inte varit någon självklarhet.
När Lotta var ett år gammal blev Vidjeskog utmattad. Det var en utmanande och tung period i hans liv.
För att man ska kunna vara den bästa föräldern för sina barn krävs det att man själv mår bra
Han märkte att det fortfarande verkade tabubelagt att prata om psykisk ohälsa, särskilt som man. Därför bestämde han sig för att själv vara öppen med hur han mådde.
– För att man ska kunna vara den bästa föräldern för sina barn krävs det att man själv mår bra.
Vidjeskog är en stark förespråkare för pappors känslor och hälsa. I dag är han en av fem personer som får Social- och hälsovårdsministeriets utmärkelse Årets pappa.
Rum för pappor att diskutera
För drygt tre år sedan var Vidjeskog med och startade en pappagrupp i Jakobstad. Under träffarna får papporna dela vardagens utmaningar och glädjeämnen och diskutera sina egna tankar om föräldraskap.
– Många uppskattar att ha en plats att få lätta på hjärtat. Jag har fått träffa helt underbara pappor och fått många nya vänner för livet.
Många funderingar i gruppen rör barnets hälsa, men det finns också många tankar om hur parrelationen mår i den stressiga småbarnsvardagen.
Innan han blev pappa trodde Vidjeskog att han var färdig med sin egen utveckling. Rätt snabbt insåg han ändå att han bara hade skrapat på ytan.
Utmattningen fick honom att omprioritera sina värderingar.
– Jag har lärt mig att kropp, själ och hjärna sitter ihop. Mår du inte psykiskt bra så mår inte heller kroppen bra.
Utmaningar och glädjeämnen
En utmaning i Vidjeskogs eget föräldraskap var när han skulle börja föra Lotta till dagis på morgnarna.
– Vi grät båda och skrek om vartannat men på något sätt så kom vi oss iväg varje morgon oavsett. Otroligt tungt i stunden, men lite komiskt idag, berättar han.
Vissa dagar får man ge sig själv en klapp på axeln över att man överhuvudtaget kommit genom dagen med förståndet i behåll
Men vardagen har också innehållit många fina stunder, som när barnen leker nöjt tillsammans och han får sitta med en kaffekopp i soffan och titta på.
– Vi avslutar alltid dagen med en mysstund i soffan. Då känner jag mig lycklig!
Vidjeskog berättar att han känner sig stolt de gånger han har varit hemma med båda barnen hela dagen och ändå lyckats få huset städat, tvätten tvättad och diskhon tömd. Det lyckas inte alltid, men ibland.
– Vissa dagar får man ge sig själv en klapp på axeln över att man överhuvudtaget kommit genom dagen med förståndet i behåll, säger han.
Våga be om hjälp
Det finns också många gånger som Vidjeskog har känt sig otillräcklig som pappa. Vissa gånger tar orken slut, men vardagen måste ändå rulla på.
Hans råd till andra är att våga be om hjälp.
– En sjukskrivning från arbetet är inget att skämmas över om det är din sista utväg för att inte själv gå in i väggen.
Vidjeskog säger att ingen kräver att man ska vara den perfekta föräldern varje dag. Själv skäms han inte för att säga att det känns skönt när barnen har gått och lagt sig på kvällen och det är lugnt och tyst i huset.
– Det känns underbart! Jag tror de flesta föräldrar går och tittar på klockan de sista timmarna av dagen, säger han med glimten i ögat.
En sjukskrivning från arbetet är inget att skämmas över om det är din sista utväg för att inte själv gå in i väggen
Vidjeskog berättar att han känner sig hedrad och glad över utmärkelsen Årets pappa. Han hoppas att han kan använda den för att fortsätta stötta och vara en röst för Finlands pappor och män.
I slutändan är det ändå inte den utmärkelsen som väger tyngst.
– Den enda titeln jag behöver och som är värd något är att få vara Lottas och Stellans pappa och man till min fru.
