Det är snart två år sedan som vården gick över i Västra Nylands välfärdsområdes regi från kommunerna. Problemen har varit många och kritik har rasat in om bland annat långa köer, brister i den svenska servicen, otydlig organisation, missnöje med ledningen och tjänster för personer med intellektuell funktionsnedsättning.
Inför reformen var man särskilt orolig i Ingå över att kvaliten på hemvården skulle sjunka. Kommunen hade då upprepade gånger hyllats för den högklassiga hemvården och en del av personalen sade upp sig efter flytten till välfärdsområdet.
Har jag något problem som jag för vidare till min chef eller högre upp så förstår alla vad jag talar om och hur allvarligt det är
Minna Yli-Tainio
Minna Yli-Tainio, chef för stöd för boende hemma i Hangö, Ingå och Raseborg, var innan social- och hälsovårdsreformen äldreservicechef i Raseborg. Hon är nöjd med hur hemvården ser ut inom välfärdsområdet.
– Det finns alltid utmaningar, men som helhet fungerar den bra. Området är större så vi har bredare axlar så att säga, förklarar hon.
Vad gäller Ingå menar Yli-Tainio att servicen inte blivit sämre. Däremot sköts den på ett annat sätt.
– Alla som behöver hemvård får den, lovar hon.
Lättare att få personal
Innan hälsovårdsreformen kämpade speciellt hemvården i Raseborg med att få tillräckligt med personal. I dag finns det en gemensam vikariepool från kommunägda Seure att ta ifrån. Dessutom jobbar personalen över kommungränserna vid behov. En så kallad alarmpeng betalas som morot för dem som tar sig an extra arbetsturer.
– De vikarier vi får är alla utbildade och har läkemedelskompetens , berättar Yli-Tainio.
Hon säger att det också underlättar hennes arbete att samtliga i ledningen i dag är vårdproffs.
– Nu pratar vi alla så att säga samma språk. Har jag något problem som jag för vidare till min chef eller högre upp så förstår alla vad jag talar om och hur allvarligt det är.
Hemrehabiliteringen, alltså den service som klienter får efter att de hemförlovats från sjukhuset, har också utvecklats efter reformen, menar Yli-Tainio.
Många har varit oroliga över utveckligen att sköta en allt större del av hemvården på distans. Yli-Tainio menar ändå att den biten fungerat väl. Det finns ett team i Raseborg som sköter distansservicen i den egna kommunen och också i Ingå, Hangö och Sjundeå.
Välfärdsområdet erbjuder också numera dagverksamhet på distans.
– Det är grupper på ungefär fem personer där de diskuterar ett nytt tema vid varje träff. Det är ett socialt stöd till personer som är ensamma och kanske inte kan delta fysiskt i grupper, förklarar Yli-Tainio.
Enligt henne har responsen från dem som använder sig av distansservicen varit positiv.
– Klienterna är väldigt nöjda. Mest kritik kommer det från anhöriga och också personer som inte riktigt vet vad det handlar om, säger hon.
Har tagit modell av mindre kommuner
Minna Yli-Tainio hoppas att en del av den lågtröskelverksamhet som förunnades invånarna i Ingå innan reformen kan återställas med områdets så kallade olkkariverksamhet.
Det är en avgiftsfri tjänst där äldre kan ta en kopp kaffe, ställa frågor eller bara umgås. Tjänsten finns för tillfället i Hangö och Karis och tanken är att få i gång verksamheten även i Ingå.
Hon menar också att även om kriterierna kanske blivit strängare för att beviljas hemvård i Ingå så finns det annan service som beviljas via seniorinfon.
– De har hand om rådgivning och kartläggning av servicebehov – hurdan service någon möjligtvis kan behöva utan att behöva hemvård, förklarar hon.
Då det första året efter reformen främst gick åt till att dra upp de stora linjerna så har de under det här året haft möjligheten att utveckla servicen med modell från de mindre kommunerna, så som Ingå, säger Yli-Tainio.
– Vi har försökt ta hänsyn till alla de sätt som funnits i olika kommuner och försökt få helheten att fungera så bra som möjligt. Vi har nog tagit modell också från andra ställen än Esbo, säger hon menande.
