Ekenäsbon Inger Gustafssons fjärde cancerbehandling mot non-Hodgkins lymfom är inbokad den 7 januari. I brevet från HUS står det att behandlingen ska ske på Östra Strandgatan, som är adressen till Raseborgs sjukhus. Men HUS har ännu inte gett någon information om så verkligen är fallet.
– Jag har frågat personalen på avdelningen och de sade att de gärna skulle svara om de bara visste, säger Inger Gustafsson.
HUS meddelade i början av december att cancerbehandlingarna hör till de verksamheter som från och med årsskiftet upphör vid sjukhuset i Ekenäs. I stället ska cancerpatienterna ta sig till Cancercentrum i Mejlans i Helsingfors.
För Inger Gustafsson kom beskedet som en chock.
– Det var nog så att tårarna kom. Det känns inte bra att åka en och en halv timme till Helsingfors, sitta där några timmar och så åka en och en halv timme tillbaka igen, säger hon.
Den finska jag kan är inte så mycket att skryta med
Inger Gustafsson
Förutom att det blir en lång taxiresa är hon orolig över möjligheterna att tala svenska vid Cancercentret.
– Den finska jag kan är inte så mycket att skryta med och sjukhusfinska är något helt annat än den man pratar i en mataffär.
Planen i det här skedet är att hon ska få cytostatikabehandling sex gånger. I praktiken innebär en behandling att hon får medicin intravenöst två dagar i rad.
Hittills är tre av behandlingarna avklarade, medan de resterande tre kommer att ske på nästa års sida. För tillfället försöker hon låta bli att tänka på att hon troligtvis måste åka till Helsingfors.
– Jag är nog orolig för det ena och det andra, men jag försöker ta en dag i sänder. Jag och många andra med mig hoppas fortfarande att vi får fortsätta behandlas i här i Ekenäs, säger hon.
Runt 30 patienter i veckan behandlas
Under en veckas tid behandlas mellan 25 och 35 patienter för cancer vid Raseborgs sjukhus. Patienterna kommer från Hangö, Raseborg och Ingå.
Under en månad registreras mellan 140 och 160 behandlingar. För alla dessa behandlingar ska patienterna nu transporteras från Västnyland till Helsingfors och tillbaka från och med årsskiftet.
Behandlingarna varierar beroende på vilken diagnos man har: vissa patienter besöker avdelningen av och an för att få en injektion, medan andra stannar flera timmar för att få cytostatika intravenöst. En del patienter besöker avdelningen flera dagar i rad, medan andra kommer en gång i veckan eller mer sällan.
”Jag trodde cancerpatienterna skulle prioriteras”
Ann-Christin Österlund är biträdande avdelningssköterska på den polikliniska avdelningen vid Raseborgs sjukhus, där bland annat cancerpatienter behandlas. Sex sjukskötare jobbar vid avdelningen, men i och med att cancerbehandlingarna avslutas har tre av dem blivit uppsagda.
Jag hoppas att man skulle fundera om och försöka tänka från patienternas perspektiv
Ann-Christine Österlund
För Ann-Christine Österlund var det en chock när hon fick höra att HUS väljer att spara genom att lägga ner just cancerbehandlingarna.
– Jag trodde det inte det var sant. Många av de här patienterna är väldigt sjuka och trötta och jag trodde faktiskt att man skulle prioritera dem och att de skulle få närservice.
Hon påpekar att det redan nu är svårt för många att få en FPA-taxi till och från behandlingarna i Ekenäs. Oron för hur taxiresorna till Helsingfors ska fungera är stor bland patienterna, säger Österlund. Frågan är också hur mycket HUS egentligen sparar på det här sättet
Trots att det bara är några veckor till årsskiftet hoppas Ann-Christine Österlund att HUS skulle ompröva sitt beslut.
– Jag hoppas att man skulle fundera om och försöka tänka från patienternas perspektiv.
HUS sparkar på dem som redan ligger
Margareta Puiras är ordförande för Västra Nylands Cancerklubb, som har över 200 medlemmar. Hon arbetar också som sjukhuspräst och besöker Raseborgs sjukhus varje onsdag.
I båda rollerna träffar hon personer som behandlas för cancer vid sjukhuset i Ekenäs.
Nu börjar den stora taxikarusellen
Margareta Puiras
De senaste veckorna har samtalsämnet handlat om en enda sak. Alla är bestörta över att behandlingarna vid sjukhuset upphör och att patienterna måste åka till Helsingfors, säger hon.
– HUS sparkar på dem som redan ligger. Jag tycker det är alldeles hemskt, säger hon.
Vad händer om taxin blir försenad?
Margareta Puiras anser att beslutsfattarna inte förstår konsekvenserna av beslutet och att besparingarna troligtvis inte blir speciellt stora. Hon påpekar att avdelningen enbart är öppen dagtid under vardagar och därför handlar det inte om skiftarbete, som kostar mera.
Det är också orimligt att man ska vara tvungen att sitta totalt tre timmar i en taxi för att få en behandling, menar hon. För en del handlar det om en injektion som ska ges flera dagar i rad.
– Nu börjar den stora taxikarusellen, med taxin som inte ens finns, konstaterar Puiras.
Margareta Puiras frågar sig också vad som händer om en taxi är försenad eller inte alls dyker upp. Blir patienten i så fall utan sin behandling, som kan vara livsviktig?
– Jag tycker att HUS inte har något helhetsansvar. De kör sitt race och, ursäkta uttrycket, skiter i resten.
Hur tycker du att HUS fungerar i dag? Berätta gärna dina erfarenheter.
