En bekant berättade tidigare i år att hen under inga som helst omständigheter skulle se på en animerad serie på egen hand.
Orsaken var att jag hade nämnt att en ny Sagan om Ringen-film var på väg, och att den var animerad.
Tecknat, menade min bekant, är för barn. Oavsett om det är en tv-serie eller ett seriealbum med Asterix eller Kalle Anka.
Det här påståendet har ändå aldrig varit mer falskt. Idag görs det massvis med animerade filmer och tv-serier där vuxna är den tilltänkta publiken.
En del av dessa serier lämpar sig också för tonåringar och kanske till och med barn, som till exempel serier som baserar sig på tv-spel, men hajpen kring dem är störst hos före detta barn.
Netflix är kung av vuxenanimationen
Enligt en amerikansk rapport från 2021 vill unga vuxna streama sina animerade serier, och att streamingstjänsterna med Netflix i spetsen köper mest animerade serier.
Det syns tydligt i utbudet.
En av årets mest efterlängtade tecknade serier för en äldre publik var den andra och sista säsongen av Arcane, en Netflixserie baserad på det populära spelet League of Legends.
Den Emmybelönade serien har kallats för den bästa speladaptionen någonsin och har ett högt betyg på kritikersajter.
Animationsstilen känns unik och dynamisk, och även om den andra säsongen inte togs emot lika väl som den första, har Arcane lagt ribban högt för de utlovade spin off-serierna.
En annan, ny Netflixsatsning väcker en av spelvärldens mest ikoniska karaktärer till liv igen.
I The Legend of Lara Croft ger Hayley Atwell rösten till titelhjältinnan i en serie med mer klassisk, bekant 90-talsstil på animationen.
Serien blev en tillräcklig framgång efter oktoberpremiären för att Netflix skulle ge den en andra säsong.
Den har fått en rejäl dos kritik från tittare, men läser man de negativa recensionerna inser man snabbt att de inte går att lita på, på grund av ett fenomen som blivit vanligare inom spelvärlden.
Missnöjet förankras starkt i att Lara Croft inte är tillräckligt sexig.
Läs: för små bröst.
Netflix har överlag varit ett starkt fäste för nya animerade serier de senaste åren, och skördat varierande publikframgångar med bland annat Disenchantment, som slutade för ett år sedan, och Twilight of the Gods som hade premiär i september.
På Max har den femte säsongen av en av den här skribentens favoritserier Harley Quinn (producerad av Warner Bros) försenats, vilket delvis sätter sordin på stämningen.
De flesta av HBO:s egna animerade projekt har lagts ner, men en annan superhjälteserie (om än med betydligt mindre kända karaktärer än Harley Quinn) med titeln Creature Commandos hade premiär i december och har inledningsvis fått höga betyg.
Också den animerade filmens gigant Disney har gjort animerade serier som lockat en vuxen publik.
Marvelserien What If…? charmade publiken 2021 och 2023, och i år har många njutit av den 90-talsinspirerade serien X-Men ‘97.
Kenji Kamiyamas alternativa Star Wars-tolkning Visions, och 3D-animerade Tales of the Jedi och Tales of the Empire har varit omtyckta av många av världens mest svårflörtade fans.
Och nämner vi Star Wars måste vi nämna serierna The Clone Wars och Rebels, och deras andliga uppföljare The Bad Batch, kultförklarade inom Star Wars-kretsar.
Men nu rör vi oss väldigt nära gränsen till barnprogram, och det vill vi ju inte i just den här kontexten.
Tolkien i animeformat imponerar endast på invigda
Där tecknat blir en större och större del av streamingutbudet är det mer sällsynt med tecknat på bio.
Det mest regelbundna undantaget är varenda film som legendaren Hayako Miyazaki och hans Studio Ghibli ger ut.
Ghibli ligger bakom ikoniska filmer som Spirited Away och Min Granne Totoro, och fjolårets Pojken och hägern – filmer som nästan är mer konst än underhållning.
Spiderverse-filmerna från de senaste åren har också varit en fräsch fläkt, som ändå inte har gett upphov till en lavin av tecknade filmer på vita duken.
Därför var det till stor förvåning och förväntan som Sagan om Ringen-spinoffen War of the Rohirrim (på svenska Slaget om Rohan), hade premiär i mitten av december.
Filmen är nämligen regisserad av redan nämnda Kamiyama och animerad på det mest klassiska japanska animeviset.
Filmen utspelar sig ett drygt århundrade innan J.R.R. Tolkiens mest kända trilogi.
Miranda Otto återvänder till rollen som Éowyn och agerar berättare i filmen. Rösterna till huvudpersonerna Héra, kung Helm och Wulf görs av huvudrollsdebutanten Gaia Wise, skotska legenden Brian Cox – senast känd som Logan Roy i Succession – och Luke Pasqualino.
För nörden som redan är invigd i Tolkiens universum kan filmen vara en underbar upplevelse.
Men trots att den baserar sig på Tolkiens älskade berättelser och är producerad av manusförfattaren till Peter Jacksons filmtrilogi, Philippa Boyens (med Jackson som exekutiv producent) så blev det en besvikelse för många fans.
En del kan tillskrivas de som vägrar tolerera en kvinnlig huvudkaraktär som inte är skapad av Tolkien, men inte allt.
Filmen är stundvis platt, animationen känns besynnerligt gammaldags och kantig jämfört med den anime som vi vet att Japan kan producera idag.
Kanske det är svårt och för dyrt för amerikanerna att producera handtecknade långfilmer, åtminstone har Disney länge satsat på datorgenererad 3D istället för att upprätthålla sina tecknaravdelningar.
Nygammal genre med ny livskraft
Nu är ju det ingen nyhet i sig att vuxna ser på tecknat. Kalle Ankas jul får svenskar i alla åldrar att bänka sig kring jul.
Den danska filmen Flugt var Oscarsnominerad i två ”riktiga” kategorier år 2022 och Den långa flykten från 1978 lämpar sig bäst för en lite äldre publik.
Och du som läst så här långt kanske har hunnit bli förbannad för att jag inte har nämnt The Simpsons, South Park, Family Guy och Futurama, eller Bojack Horseman och Rick and Morty.
Dessa är utpräglade vuxenserier, som kommenterar samtiden med massor av svordomar som genren traditionellt har krävt.
Och senast här måste jag slå på den egna trumman och tipsa om Nisse Ekbloms i japansk stil animerade kortfilm Pianolektion som skildrar det krigstida Helsingfors, som hittas på Arenan.
Men vi måste väl kunna konstatera att paletten är bredare och intresset större än tidigare?
Det växande intresset för japansk animation får ta en del av äran för den utvecklingen.
Flera olika manga-serier har redan länge haft en lojal läsarkrets i västvärlden och anime är otroligt populärt bland millennialer och yngre.
Animation för vuxna är den snabbast växande formen av tv enligt flera bedömare, och det gäller speciellt om man räknar bort Japan ur ekvationen.
Har det att göra med att allt fler unga vuxna klamrar sig fast i barndomens trygga miljöer?
Tidigare skulle en serie om tv-spelskaraktärer eller seriefigurer sannolikt ha gått hem enbart hos de yngre.
Men ända sedan Star Wars blev ett fenomen har superkrafter och rymdäventyr och sagovärldar stannat hos dem som var fans som barn in i vuxen ålder.
Och det känns nog snobbigt att döma ut en så populär form av kultur som barnslig.
Simon Karlsson är kulturredaktör med lång erfarenhet av alla former av tecknat.
