Efter att ha sett vilka metoder Ryssland använder i sitt krig mot Ukraina, har Finlands försvar börjat tänka om gällande personminor.
För två år sedan när frågan om personminor senast togs upp i riksdagen, på grund av ett medborgarinitiativ, konstaterade försvarsmakten att minorna som avskaffades år 2012 inte är nödvändiga för Finlands försvar.
Men nu har vinden vänt. I all hemlighet startade försvarsminister Antti Häkkänen redan i somras en utredning om personminornas roll för Finlands försvarsförmåga. Utredningen väntas bli klar i januari.
Samtidigt har också ett medborgarinitiativ, som vill att Finland drar sig ur Ottawakonventionen som totalt förbjuder personminor, överräckts till riksdagen.
Men behöver Finland verkligen dessa förbjudna vapen? Vi frågade två internationella krigsexperter.
- William Boothby, som är expert på krigsrätt, har utrett Finlands alternativ i förhållande till Ottawakonventionen. Han var med och förhandlade fram konventionen för Storbritanniens del.
- Henrique Garbino, som forskar i krigsvetenskap vid Svenska Försvarshögskolan, har jobbat med minröjning i östra Ukraina.
Vad är en personmina och hur används de i krig?
Det finns två typer av landminor, sådana som är riktade mot personer (truppminor) och mot fordon (pansarminor).
Personminor är i första hand konstruerade att explodera när en människa rör vid den eller kommer i närheten, med avsikten att skada eller döda en eller flera människor.
Pansarminor exploderar i kontakt med eller i närheten av ett fordon. De kan vara försedda med ett röjningsskydd som exploderar när en person försöker plocka upp eller röja bort minan.
I konventionell krigföring används personminor främst för att skydda pansarminorna från att röjas bort av den anfallande sidan.
I Ukraina, där kriget till stor del är statiskt, är minornas roll att stoppa fienden från att avancera längre in i landet, berättar Henrique Garbino.
Garbino hänvisar till en studie av Röda Korset, som visar att landminor historiskt sett aldrig varit avgörande för att vinna ett krig.
– De orsakar skada och har vissa taktiska fördelar, men de har aldrig varit avgörande för utgången av ett krig. Effekten är alltid marginell, säger han.
Vad är minskräck?
En möjlig orsak till att använda personminor är att skapa minskräck hos fienden. Den psykologiska effekten som skapas av rädsla för att trampa på en mina kan sänka stridsmoralen hos fiendens soldater.
– Från den försvarande sidan vill man signalera både till sitt eget samhälle och till fienden att vi är redo att göra vad som än krävs, säger Garbino.
Det här synsättet kan leda till en snöbollseffekt där säkerhetsläget gör att man överger alla humanitära principer, menar Garbino.
Han citerar filosofen Friedrich Nietzsche: ”När du kämpar mot ett monster, blir du själv ett monster”.
Behövs personminor för att försvara Finland?
Enligt Försvarsmaktens utaga från 2022, är personminorna inte avgörande för försvarets prestanda.
– Det hot som kanske oroar er regering är att ett stort antal soldater skulle ta sig över gränsen in på finskt territorium och att det här inte kommer att aktivera de minsystem som ni i nuläget har, eller planerar att ta i bruk vid gränsen, säger William Boothby.
Henrique Garbino anser inte att personminor är nödvändiga för Finlands gränssäkerhet. I alla fall inte i en konventionell försvarsposition mot Ryssland som Finland nu förbereder sig på.
Där räcker det med de pansarminor man redan har tillsammans med minröjningsskydden som hindrar fiendens minröjning.
Utöver försvarsmaktens bedömning, är gränssäkerheten en politisk fråga som den utrikespolitiska ledningen måste ta ställning till. Om personminor ska tas i bruk är det i sista hand riksdagen som besluter om att gå ur Ottawafördraget.
Vad finns det för alternativ?
Sedan Finland gick med i minförbudet 2012 har försvarsmakten ersatt personminorna med bland annat moderniserade pansarminor och splitterladdningar.
William Boothby tror att det är möjligt för Finland att utveckla militärtekniska lösningar som är tillräckliga för att försvara östgränsen, men som ändå inte bryter mot Ottawa-avtalet.
Boothby går in på juridiken och säger att det finns kryphål som gör det möjligt att konstruera en fordonsmina som i praktiken fungerar som en personmina.
Det finns modern teknologi som gör det möjligt att deaktivera minorna på avstånd, eller att de förstör sig själva automatiskt efter en tid.
Också när det kommer till den här typen av ”smarta minor” menar Henrique Garbino att Ottawakonventionen är tydlig.
– Om ingen trycker på avtryckaren eller kontrollerar var och när den exploderar, utan om den aktiveras av offret och riktas mot människor istället för fordon, så är den förbjuden, oavsett hur smart den är.
Borde Finland gå ur Ottawakonventionen?
William Boothbys bedömning är att det vore enklare för Finland att helt enkelt dra sig ur Ottawakonventionen för att effektivt kunna säkra sin östgräns.
– Om Finland besluter sig för att stanna i Ottawakonventionen skulle man definitivt begränsa de juridiskt tillåtna alternativen ifall man vill förhindra massinvasioner till fots över gränsen, säger Boothby.
Henrique Garbino säger nej. Den största risken om Finland lämnar Ottawa-avtalet är att det orsakar en nedåtgående spiral där andra länder börjar dra sig ur.
Att gå ur avtalet skulle urholka de framgångar som uppnåtts för att skydda civilbefolkningen, säger Garbino och påpekar att befolkningen i länder som Afghanistan och Angola varit tvungna att amputera tiotusentals människor.
– Jag ser det som en risk när man tänker på hur Ukraina kommer att se ut efter att kriget är slut. Det är ett grymt scenario, säger Garbino.
Om Finland går ur minförbudet, är det då fritt fram att använda personminor?
Människorättsprofessor Martin Scheinin har sagt till Svenska Yle att även om Finland rent tekniskt skulle gå ur Ottawafördraget, skulle det ändå inte bli möjligt att använda personminor. Det här eftersom minförbudet redan blivit juridiskt bindande praxis för Finlands del, menar Scheinin.
Krigsrättsexperten William Boothby skjuter ner argumentet. Finland kan träda ut ur fördraget med sex månaders verkan.
När det kommer till att försvara en 1 343 kilometer lång gräns i glest befolkade områden, ser han att fokus snarare kommer att ligga vid reglerna kring väpnad konflikt, än mänskliga rättigheter, och hänvisar till hur Internationella domstolen i Haag tidigare betonat olika rättsområden i sina avgöranden.
