– Estland har alltid stött EU:s utvidgning, särskilt i Östeuropa, eftersom vi själva har så positiva erfarenheter av hur EU-medlemskapet har ökat vårt välstånd och vår stabilitet. Det här kommer inte att ändra.
Det säger Merili Arjakas, som är EU-forskare vid Estlands utrikespolitiska institut ICDS.
– EU har också varit en säkerhetsgaranti för oss, tillsammans med NATO-medlemskapet. Men under de senaste 20 åren har det inte funnits något geopolitiskt momentum för EU:s utvidgning.
Helt stoppas utvidgningen knappast
Enligt Arjakas har kriget i Ukraina ändrat på det här.
– Den här processen att ta in nya medlemmar i EU har kommit igång igen, men naturligtvis åtföljs den också av många interna motsättningar. Utvidgning är en mycket komplicerad process.
Estland hör till de länder som har kämpat allra hårdast för att EU ska utvidgas österut. I Tallinn gäller det här i första hand Ukraina, men också Georgien ända tills den georgiska makteliten gjorde det omöjligt.
– Estlands ståndpunkt är att om kandidatländerna uppfyller alla nödvändiga kriterier kommer vi definitivt inte att skapa politiskt motiverade hinder för utvidgningen.
Trumps betydelse är indirekt
Under 2024 tog EU flera steg som ger länder på Balkan, samt Ukraina, Turkiet och Moldavien anledning att tro att de kan bli EU-medlemmar.
Georgien fanns med på listan, men togs bort på grund av regeringens antidemokratiska politik och allt närmare relationer med Moskva.
Samtidigt pågår diskussioner om hur en eventuell förändring i USA:s utrikespolitik under Donald Trump kan påverka EU:s utvidgning.
En mer isolationistisk amerikansk hållning, med ökat fokus på Kina, kan påverka vissa EU-länders inställning till att ta in nya medlemmar. Kan det till exempel bli ett säkerhetshot att ha Ukraina eller Serbien i EU?
Det här, menar Merili Arjakas, ska sättas i relation till att utvidgningen hur som helst väcker mycket debatt inom EU. Många länder upplever att EU först måste genomföra omfattande inre reformer.
– En specifik fråga är att eventuellt utvidga omröstningar med kvalificerad majoritet till utrikes- och säkerhetspolitiska frågor. Idag har medlemsländerna vetorätt i de här frågorna.
– Det finns medlemsländer som Tyskland och Frankrike som säger att EU måste genomföra sådana stora interna reformer för att kunna ta emot Ukraina, Moldavien och länderna på Västbalkan, säger Arjakas.
Här är en sammanfattning på förslag på reformer en oberoende grupp experter tog fram för ett par år sedan. Gruppen fick uppdraget av Frankrikes och Tysklands regeringar.
Arjakas tillägger att Estland, Lettland, Litauen och Polen är skeptiska till att interna reformer är nödvändiga.
Anledningen är att det inte finns konsensus inom EU om reformerna och att de därför kan dra ut på tiden och fördröja utvidgningen i det oändliga.
Trump stärker de transaktionella politikerna
Valet av Donald Trump har också stärkt ytterhögern i många länder i Europa. Det gäller både i medlemsländer och i kandidatländer. Utvidgningen har blivit mer transaktionell än värdebaserad.
Transaktionell betyder i det här sammanhanget att parterna dels fokuserar mer på omedelbara vinster än långsiktiga mål. Och dels på att värderingar eller överenskommelser inte har så stor betydelse som förr.
– De känner att de kanske kan komma undan med saker de har gjort som hittills inte har varit okej inom EU, säger Vanja Filipovic, Bosnien och Hercegovinas Natoambassadör i en intervju för den Brysselbaserade tidningen The Parliament.
Hon hänvisar här till Serbien och Bosnien-Hercegovina. I synnerhet Serbien har redan förändrat inställning till EU:s medlemskapskrav.
Ukrainas snabbspår tjänar varken Ungerns eller EU:s intressen
Viktor Orbán
EU-landet Ungern har länge varit emot att Ukraina tas med i EU. Premiärminister Viktor Orbán har varit svårköpt i den här frågan.
– Ett snabbt inträde för Ukraina i EU skulle medföra oförutsägbara konsekvenser. Ukrainas snabbspår tjänar varken Ungerns eller EU:s intressen, sa han i ett tal för ett år sedan.
Ungern är i och för sig för att EU utvidgas till västra Balkan.
Situationen i Bryssel är alltså att både utvidgningsförespråkare och -motståndare använder säkerheten som huvudargument.
Samtidigt ser vi att väljare runt om i EU, delvis påverkade av rysk desinformation, väljer utvidgningsskeptiska politiker.
Kroatien valde en sådan president den 12 januari. I Rumänien vann en Rysslandsvänlig politiker presidentvalets första omgång. Det valet ogiltigförklarades dock av den sittande presidenten och tas om i mars.
Och i Österrike vann FPÖ, Frihetspartiet, parlamentsvalet i höstas och ser ut att leda följande regering. Förhandlingarna pågår fortfarande.
Frankrike och Tyskland har nyckelroller
Avgörande för att EU-utvidgningen ska fortgå enligt planerna är att Frankrike och Tyskland stöder den.
Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och Frankrikes president Emmanuel Macron har båda talat för en EU-utvidgning.
I januari 2023 skrev de en gemensam debattartikel i tidningen Frankfurter Allgemeine (bakom betalmur) där tar upp sju mål för EU.
Ett av dem är att ”försvara de grundläggande demokratiska fri- och rättigheterna som EU bygger på som rättsstatens principer”.
Inför parlamentsvalet i Tyskland ser Kristdemokraterna starka ut och i så fall kommer nästa förbundskansler Friedrich Merz antagligen att fortsätta på Scholz linje.
I Frankrike är EU-skeptikern Marine Le Pen favorittippad inför presidentvalet, troligen 2027. Det kan vara slutet på EU:s utvidgning.
