Dagen före julafton stod det klart att Inger Gustafsson skulle vara tvungen att börja åka till Cancercentrum i Mejlans i Helsingfors efter årsskiftet för att få cancerbehandling för non-Hodgkins lymfom.
– Jag fick ett sms per telefon att jag skulle vara i Helsingfors den 7 januari klockan 11.
Tidigare har Gustafsson fått behandlingar vid Raseborgs sjukhus, som ligger på promenadavstånd från hennes hem.
I en tidigare intervju med Yle Västnyland har Inger Gustafsson berättat att hon blev bestört över beskedet om cancervården både på grund av de långa resorna och oron över att kanske inte få vård på sitt eget modersmål i fortsättningen.
Under hennes första behandling i Helsingfors gick det som hon befarat.
– Besöket fick gå på min dåliga finska för sköterskan kunde finska och engelska, och engelska kan jag inte alls.
Personalen i Raseborg visade större omsorg
Inger Gustafsson upplevde också andra skillnader än språket mellan behandlingen i Helsingfors och de behandlingar hon tidigare fått i Ekenäs.
– Om jag kom några minuter för tidigt i Ekenäs så fick jag genast en stol men i Helsingfors fick jag vänta 20 minuter innan jag ens fick komma in och påbörja min behandling.
Det känns bra att personalen visar omtanke när man sitter där i den där stolen
Inger Gustafsson
Gustafsson konstaterar att personalen vid Raseborgs sjukhus hade mera tid för henne.
– På Raseborgs sjukhus kom de oftare och frågade hur jag mådde och kände mig.
Inger Gustafsson tycker att det är viktigt att personalen visar personlig omsorg under behandlingarna.
– Nog känns det bra att personalen visar omtanke när man sitter där i den där stolen.
Lätt att få FPA-taxi
HUS meddelade i början av december att cancerbehandlingarna hör till de verksamheter som från och med årsskiftet upphör vid sjukhuset i Ekenäs.
I praktiken betyder det här att ett trettiotal patienter per vecka från Hangö, Raseborg och Ingå numera pendlar till Cancercentrum i Helsingfors, i stället för Raseborgs sjukhus.
För Inger Gustafssons del innebär en cancerbehandling att hon ska sitta en och en halv timme i taxi i vardera riktning.
– Trött var jag förstås för det blev ju att sitta tre timmar i bil.
Man kan inte göra någonting åt saken utan man måste bara följa deras rutiner och sätt
Inger Gustafsson
Att få en FPA-taxi är inte heller alltid det lättaste men för Inger Gustafsson gick det smidigt.
– Det var ganska lätt för vi känner en som vi brukar anlita.
Inger Gustafsson behövde inte ta med sig en följeslagare till sin första behandling i Helsingfors. Men hennes chaufför var hjälpsam och följde med henne upp till avdelningen då de kom fram och kom också och mötte henne när hon var klar.
Två behandlingar kvar
Enligt planen i det här skedet ska Inger Gustafsson få cytostatikabehandling sex gånger och sedan ska en läkare utvärdera läget.
Hittills är fyra av behandlingarna avklarade.
Inger Gustafsson vet inte hur hennes vårdbehov kommer att se ut i framtiden, men hon känner sig uppgiven över att det gått som det gått med cancervården vid Raseborgs sjukhus.
– Man kan ju inte göra någonting åt saken utan man måste bara följa deras rutiner och sätt.
