Gästerna som anländer till det lyxiga spahotellet White Lotus är vackra, rika och vita – de är ytterst privilegierade och bortskämda – men som vi redan lärt oss från de två tidigare säsongerna olyckliga och dysfunktionella.
Den här gången befinner vi oss i Thailand, på en plats som erbjuder mindful wellness, digital detox, energy healing, terapi för aggressionsproblem och en massa andra behandlingar för både kropp och själ.
Men det är svårt att balansera det fysiska och psykiska när du är på bristningsgränsen eller bär på mörka hemligheter.
Manusförfattaren och regissören Mike White är tillbaka med en tredje säsong av serien White Lotus och början är synnerligen lovande.
Satir och mordmysterium
Den första säsongen av White Lotus blev en otrolig framgång och efter det har Mike White lyckats fascinera publiken med sin bitande satir på rika västerlänningar.
Där den första säsongen som utspelade sig på Hawaii skildrade pengar, makt och kolonialism, handlade den andra säsongen på Sicilien om sex.
Den tredje säsongen utspelar sig i Thailand och nu kan man säga att temat är identitet och religion. Eller rättare sagt den österländska andligheten som fascinerar västerlänningar, där man glatt mixar buddhism och karma med lite yoga och meditation.
Gästerna den här gången är bland annat den rika familjen Ratliff, där pappan James (Jason Isaacs) hela tiden får oroväckande samtal från en journalist på Wall Street Journal och mamman Victoria (Parker Posey) nervöst äter lugnande piller.
De tre vuxna barnen består av den kaxiga sonen Saxon (Patrick Schwarzenegger, ja – han är son till Arnold Schwarzenegger), systern Piper (Sarah Catherine Hook) som håller på och skriver en universitetsuppsats om buddhism och lillebror Lochlan (Sam Nivola) som ännu inte har mod att vara den han är inför sin familj.
Vi har de tre väninnorna som är ”best friends forever” och nu äntligen har tid för en semester tillsammans. Men vi anar att de också är redo att prata illa om varandra om tillfälle ges, de här tre vännerna blir tyvärr den mest klichéaktiga gruppen.
Och så har vi Rick (Walton Goggins) som är sur och tvär och har någon mörk baktanke med att han och hans betydligt yngre flickvän Chelsea (Aimee Lou Wood) kommit till White Lotus.
Lägg sen ännu till personalen på White Lotus där vi genast i första avsnittet anar att här finns spirande kärlek, avund, osäkerhet och en hel del konflikter under uppsegling. Och så några bekanta ansikten från de två tidigare säsongerna.
En av de största stjärnorna i den tredje säsongen är Lalisa Manoban, känd från den koreanska gruppen Blackpink och som nu debuterar som skådespelare i rollen som hälsomentorn Mook.
Och precis som de två tidigare säsongerna inleds även den tredje säsongen med en död kropp. Sedan backar berättelsen en vecka bakåt och börjar nysta upp vad som hänt.
Vår fascination för de rika
Precis som i Succession eller norska Exit bygger serien White Lotus på en slags fascination för de rika, att vi får smygtitta på hur de lever och beter sig då de åker på semester.
Samtidigt finns här också en lite pinsam känsla av att vi i publiken kanske gillar att se att de extremt rika också är väldigt olyckliga, att pengar inte ger dem allt.
För de flesta av gästerna och till och med en del av personalen på White Lotus är deprimerade, stressade, sorgsna och missbrukar allt från tabletter och porr till sina nära och kära.
Den tredje säsongen är aningen mörkare än de två tidigare, men också längre med åtta avsnitt. På basen av de avsnitt som fanns tillgängliga för media känns vissa av handlingstrådarna aningen utdragna men satiren är fortfarande lika bitande.
Det som blir tydligt är att seriens skapare Mike White nu också vill att gästerna ska konfrontera sig själva.
Vem är du – mer än en människa med mycket pengar och makt? Och vem är du om du hela tiden är arg eller bär på en sorg?
Och så har vi aporna, tredje säsongen är nämligen full av lite mystiska bilder på apor som med mörka ögon iakttar det som sker – vad tänker de om människoaporna som yrar omkring?
Recensionen är baserad på de fyra första avsnitten.
