Varning, texten går in på seriens handling men avslöjar inte vem som dör i sista avsnittet.
Varje säsong av White Lotus utspelar sig på ett överdådigt lyxhotell. Första avsnittet börjar alltid med att det finns ett lik, och så backas bandet en vecka. Man får lära känna både den rika överklassen som checkar in på White Lotus och hotellets personal. Den här gången befinner vi oss i Thailand och den thailändska buddhismen är starkt närvarande i berättandet.
Säsongen har kritiserats för att vara trög och inte lika rolig som de föregående två. Och jag kan delvis hålla med, pusseldeckareffekten har inte varit lika stark den här säsongen och tempot överlag lugnare. Men samtidigt har serien levt med mig utöver 60 minuter framför soffan på måndagskvällarna.
Framförallt har jag tänkt på Rick (Walton Goggins).
Rick är rastlös, bär på trauman som identifierar honom som person, nu är han i Thailand för att göra något som han tror ska ge honom sinnesro. Hans partner Chelsea (Aimee Lou Wood) övertalar honom att besöka hotellets meditationscoach Amrita (Shalini Peiris).
Amrita lyssnar, har medlidande, men bekräftar inte hans trauman då han berättar om pappan som blivit mördad innan han föddes och mamman som också dött när Rick ännu var barn. ”Du kan släppa taget om din historia och bryta den karmiska cykeln”, säger hon.
”Identiteten du skapat åt dig orsakar lidandet”, säger Amrita. Det här visar sig vara en nyckelmening till att förstå hela säsongen.
Buddhismens centrala läror viktiga för seriens budskap
Karl Wahlman är buddhist sedan barnsben. Det finns många förgreningar inom buddhismen men Wahlman säger att Buddhas centrala läror är samma i alla. Själv har han tillbringat längre perioder på meditationscenter i Tibet och Finland. Idag finns tron i första hand med honom i form av meditation och goda gärningar.
Det här med att identitet skapar lidande och kan bli ett fängelse, hur ska vi förstå det?
– Inom buddhismen är det falskt att tro att vi är väldigt olika varandra, att vi har en unik identitet, förklarar Wahlman. Då drar vi gränser mellan varandra istället för att öppna upp oss mot världen. Identitetsfixering leder till att man börjar leva i en falsk värld och jagar mening på fel ställen. Det är vad som menas med att identitet är ett fängelse. Din föreställda identitet kan hindra dig från att se världen som den är och handla gott.
Föreställningen om vem man är och vem man vill vara i förhållande till andra är uppenbart viktigt för många av gästerna på White Lotus i Thailand.
Karl Wahlman ser att det här är något serien vill problematisera.
– Som barn har vi ett öppnare sinne. Sen börjar vi bygga upp föreställningen om vår identitet. Det här kan svälla till att börja handla om att lycka blir kopplat till vem du är. Är du framgångsrik, har du pengar, har du ett tillräckligt stort hem. Skönhet, rikedom och kändisskap är förgängligt. Vad är du om allt det här tas ifrån dig?
Inom buddhismen pratar man om de tre gifterna: girighet, falska föreställningar och aggression. De här lyfts också fram i serien. Något som går att träna bort med meditation, som kan hjälpa en se vad som egentligen är viktigt i världen. Meditationen hjälper en att tänka klart när gifterna grumlat ens sinne, säger Wahlman.
”Pappan i familjen Ratliff är den som borde gå i kloster”
Ett gäng som checkar in på hotellet i Thailand är familjen Ratliff, med mamma Victoria (Parker Posey), pappa Timothy (Jason Isaacs) och tre vuxna barn. Familjen är i Thailand för att dottern Piper (Sarah Catherine Hook) vill bekanta sig med ett meditationscenter där.
Enligt Karl Wahlman är det uppenbart att det är pappan i familjen som borde gå i kloster istället.
– Här har vi ett tydligt exempel på när det falska identitetsbygget blir ens undergång. Han har byggt upp hela sitt liv på en accelererande rikedom, inte på helt lagliga vägar visar det sig. Och hela familjen har byggt upp sin livsstil och identitet kring pappas pengar.
Timothys smutsiga affärer avslöjas och han kommer att förlora allt. Skammen är stor och valet mellan att ta livet av sig själv och sin familj eller berätta sanningen för dem visar sig vara svårt.
Västvärlden lider av andligt tomrum och wellness-industrin skrattar hela vägen till banken
”Många unga kommer hit från ert land, kanske på grund av andlig ohälsa. Vad finns kvar om vi tappar kontakten med naturen, familjen och anden.” Så säger en munk på centret där Piper vill skriva in sig.
Karl Wahlman håller med.
– Västvärlden lider av andlig tomhet. Men behovet av andlighet finns ändå kvar.
Det här syns bland annat i intresset för meditation, fasta och yoga. Men det här kan också börja skava.
Karl Wahlman tycker att det är fint att det finns ett intresse för österländsk filosofi och buddhism. Men han ser också problem med wellness-industrin.
– Man kapitaliserar på tusentals år gammal visdom. Man tar russinen ur kakan och anpassar tron till säljbara produkter. Som att sälja in yogan som en motionsform som ska göra dig fit och smal. Eller att buddhastatyer säljs som trädgårdstomtar.
Wahlman påpekar också att kloster och meditationscenter blivit turistattraktioner vilket har konsekvenser för dem som bor där.
Klarar Rick av att döda sitt ego?
Kampen mellan identitetsdöden och den verkliga fysiska döden visar sig bli ett val för många karaktärer i slutet av serien.
Om du ännu inte sett sista avsnittet kan du fundera på vem som lyckas döda sitt ego och vem som inte gör det och vilka konsekvenser det har. Jag kan säga att det gör ont hos oss tittare när de väljer fel.
Det är bekräftat att serien kommer få en fjärde säsong. Redan nu spekuleras det kring vilka skådespelare som kommer anlitas.
Själv har jag mina förhoppningar på att Woody Harrelson, som var tillfrågad att medverka i säsong 3 men hade förhinder dyker upp på nästa lyxhotell. Harrelsons rolltolkningar i True Detectives första säsong och som kaptenen i Ruben Östlunds film Triangle of Sadness har gjort att hans medverkan blir en omedelbar kvalitetsstämpel för mig.
